Centerstämman i Åre pågår och jag följer den via tv medan Marcus Persson är på plats.
Det fungerar utmärkt förutom att jag missar allt det roliga vid sidan om. Möten med kollegor från andra tidningar, att pejla stämningen och lyssna på vad det pratas om i bänkrader och runt fikabord.
Det är alltid upplyftande att lyssna på ett politiskt parti som samlas och där den politiska kraften och passionen får fri fart, ofiltrerad av politiska kommentatorer som bygger sina egna analyser. Förvisso intressanta men inte huvudsaken.
Jag skrev ungefär samma sak efter att ha följt S-kongressen och tänk om det varit denna drivkraft och detta engagemang som blev bilden av att jobba politiskt!
En av mina största drivkrafter är att nyansera bilden av politiken, inte acceptera nidbilder och förenklingar där man struntar i nyanser för att passa in budskapet i en egen agenda.
Moderna ledarskribenter är fortfarande färgade av ett visst parti eller ideologi, men de allra flesta ser sig i första hand som journalister. Journalister som kommenterar fritt utan bindningar att följa ett partis agenda.
Med detta i åtanke har den senaste tidens taktiska retorik från Gotlands Folkblad (GF) gjort mig beklämd.
GF drar sina egna slutsatser av det jag skriver, vilket är deras jobb, men när jag bemöter dessa anklagas jag för att "byta fot" och slingra mig för att dölja en (vilken?) politisk agenda (Torgny Landin 22/11). Samma taktik används av Håkan Ericsson (21/11).
Som om GF har tolkningsföreträde för vad jag tycker och inte!
I och för sig måste erkänna att jag känner mig hedrad av den betydelse som Gotlands Folkblad lägger vid mina ledare. I veckan presenterades höstbudgeten, en händelse som, vågar jag påstå, blev ämnet för landets samtliga ledarskribenter.
Utom för Håkan Ericsson som alltså valde att kommentera min ledare om de som drabbas av utförsäkringar. Det gör han genom att nonchalera hela min poäng. Istället låtsas Håkan Ericsson att jag skrivit en ledare som skyller allt på tjänstemän och att jag undandrar politiken ansvar.
Tycker inte Håkan Ericsson att det är märkligt att en tjänsteman/läkare på Försäkringskassan med ett pennstreck kan avfärda upp emot tio (!) olika bedömningar som gjorts av läkare, verksamma i sjukvården, som alla, till skillnad mot Försäkringskassan, har träffat de berörda människorna i fråga?
Tycker verkligen inte Håkan Ericsson att det är märkligt att politiker i alla nivåer säger att så här ska det inte vara?
Är Håkan Ericssons värld så totalt fri från nyanser eller komplexitet som det verkar i hans analyser?
Hur förklarar han då att människor drabbades av samma "fenomen" under S-regeringen?
För mig känns det angeläget hålla mig utanför politisk taktik, inte medverka till förenkling och fördumning.
GF:s desperata krumbuktande för att framställa mig som något jag inte är får stå för dem.
Att gå in och diskutera anklagelser som grundas på att någon har läst men inte förstått börjar bli lite för tröttsamt för att orka ägna energi åt.
Trevlig helg!