Kan det nu bli fokus på vilken politik som Socialdemokraterna och de andra partierna slåss för istället för mediedrev och folklig ilska och besvikelse på hur olika politiker sköter sin privatekonomi. Det egna exemplet har stor betydelse för tilltron till den politik de företräder.
Det stora jobbet för Socialdemokraterna är nu att forma en politik som är modern och som ändå bygger på deras grundideologi och som visar att Socialdemokraterna behövs. Om Socialdemokraterna bara blir en lite mer solidarisk kopia av Moderaterna finns inget större behov av Socialdemokraterna som parti.
Den eviga diskussionen om Socialdemokraterna ska vända sig till medelklassen eller om de ska vända sig till alla medborgare, är åter aktuell. Förra ministern Jan Nygren skrev för en tid sedan i DN och varnade för att bara se medelklassen som skattebetalare. Och Wera Svensson spann vidare på detta i fredagens GF. Jag håller dock med Lena Sommestad och en del andra om att Socialdemokraterna inte får glömma bort för vem de finns till och att vi har fått ett allt mer ojämlikt samhälle med ökande klyftor och för den fattigaste delen av folket en avsevärt minskad frihet.
Kollar vi med Statistiska Centralbyrån, SCB, finner vi följande: År 2009 hade en icke förvärvsarbetande en ekonomisk standard som låg på 66 procent av vad en förvärvsarbetande hade. År 1999 låg motsvarande andel på 80 procent. Under 00-talet har andelen av befolkningen med låg ekonomisk standard ökat från åtta till 13 procent. För ensamstående med barn har andelen ökat från 11 till 27 procent och för sammanboende med barn från åtta till tio procent.
Visst finns en välmående medelklass, men det finns allt fler fattiga som får kämpa hårt med dålig ekonomi ofta på grund av arbetslöshet och sjukdom. Håkan Juholt hade rätt när han i partiledardebatten anklagade Fredrik Reinfeldt för den djupt omoraliska politiken som han medvetet fört, som gör att cancersjuka inta bara får lida av sin sjukdom och ofta svåra behandling. De tvingas också blir fattiga.
Socialdemokratisk politik har gått ut på att inte bara ge de mest behövande stöd. Den övergång till ett välgörenhetstänkande i trygghetssystemen som Moderaterna fört in, har Socialdemokratin aldrig tillämpat. De har slagits för generell vällfärd till fattiga, medelklassen och överklassen. Det klassiska exemplet är att alla får barnbidrag.
Socialdemokraterna ska inte föra en särskild politik för medelklassen, utan forma en generell välfärdspolitik och en offensiv näringspolitik som ger jobb och utveckling av både människor och Sverige. Kan Håkan Juholt driva fram en sådan politik?