LEDARE
Folkpartiet vill ha ett tillväxt- och utvecklingsutskott i Region Gotland. Utskottet ska vara direkt underställt regionstyrelsen och bestå av fem politiker, sex adjungerande representanter från näringslivet samt en representant från länsstyrelsen.
Syftet är att hitta konstruktiva lösningar och skapa en mer direkt och effektiv dialog.
Utskottet ska ha beslutanderätt på delegation av regionstyrelsen, men bara politiken får delta i själva besluten.
Jag förstår om näringslivet jublar.
Jag ställer mig en rad frågor, den första är ganska självklar och central: är det lagligt att låta andra än folkvalda bereda och direkt påverka den kommunala verksamheten? Formellt går det kanske att runda juridiskt men det gör det inte, i mina ögon, okej.
Vilka företagare ska utses att vara med? Vilka branscher? Hur ska själva urvalet gå till?
Ambitionerna att bättra på företagsklimatet är goda och alla idéer bör självklart ges både uppmuntran och en ärlig chans. Men att bilda formella band, blanda samman politik och näringsliv, det är helt enkelt inte bra. Någonsin, hur vällovligt syftet än är.
I mina ögon är det långt värre än det som somliga ansåg vara höjden av korruption och skandal när regionen ville stödja den regionala utvecklingen på Östergarnslandet genom att skänka gamla Östersol till utvecklingsbolaget.
Så här skrev Mats-Ola Rödén (FP) om det för cirka två år sedan: ” Det är inte rätt säger de – mina kamrater i byggbranschen. Det är inte rätt att ge fördelar till vissa – medan andra inte får. Jag håller med. Hur går det till säger de? Tja, man behöver en Gunnar Bendelin och som backup en Torsten Bäckstrand, sen ordnar det sig, säger jag ”.
Tja, eller en plats i ett tillväxtutskott direkt underställt regionstyrelsen?
Det måste gå att hitta bättre samverkansformer utan att blanda äpplen och päron. Politiken måste stå helt fri när det handlar om beslutsprocesser. Vi kan välja våra politiker men vi kan inte välja företagare eller representanter för näringslivet. Här finns självklart redan befintliga och inarbetade relationer. Politiker känner företagare och företagare är politiker. Hur ska man kunna undvika att dessa band och relationer inte gynnar vissa och missgynnar andra?
Det blir ett löjes skimmer över det hela om utskottet ska bereda och diskutera olika frågor men sen bara halva gänget får rösta. Som om det betyder att den andra halvan inte är delaktig i beslutet ändå?
Men tanken behöver inte kastas i soptunnan för den skull. Istället för ett utskott där allmänheten inte har insyn kan man ha denna dialog ändå, men utan fast organisation. När det behövs, eller vid vissa fasta dagar, kallar man till öppna möten där politiker och näringsliv tillsammans kan prata igenom alla konsekvenser av en fråga. Om man inte anser sig kunna prata öppet eller om man är emot transparens rent allmänt bör man inte heller vara aktuell för inflytande i myndighetsutövningen, oavsett om man är politiker eller företagare.