LEDARE
Den under bildande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har större stöd bland alliansväljarna än bland rödgröna väljare. I alla fall enligt en Sifo-undersökning som presenterades i går. Där fick de tillfrågade svara på vilken konstellation de helst såg, givet valresultatet.
De rödgröna som alla fram till valet definierat som S+V+MP har också klart störst stöd bland de rödgröna väljarna, 38 procent. Därefter kommer ett alternativ med S+MP+C+FP (25 procent), på tredje plats S+MP+V+C+FP (12 procent) och först på fjärde plats med stöd av bara 8 procent kommer en regering med S+MP.
Så det var nog inte bara jag, Mats Linder och Jonas Sjöstedt som blev förvånade över Löfvens dörr i ansiktet på (V), som Ulla Pettersson antydde i går på Gotlands Folkblad. Missnöjet med hanteringen är tydlig.
Ser man till det totala antalet tillfrågade väljare är också där en S+V+MP att föredra och S+MP-regeringen kommer först på femteplats med stöd av bara 8 procent.
Att Socialdemokraterna så tidigt låste positionerna med Miljöpartiet beror självklart på MP:s uppgång i opinionen och en allmän övertygelse om att partiet skulle få en bit över 10 procents väljarstöd. Därmed skulle S och MP tillsammans kunna regera tämligen säkert, plus stödet från Vänsterpartiet utan eftergifter till detsamma.
Så långt är allt gott och väl.
Det är när Stefan Löfven och andra nu avkräver ett ”ansvar för Sverige” av de partier de fram till i söndags anklagade för att ha raserat Sverige så landet nu står på randen till kaos.
Dessa vill de nu ha stöd av för att driva igenom socialdemokratisk politik som går på tvärs mot det som Folkpartiets och Centerpartiets väljare gett sitt stöd till.
Antingen är socialdemokratin desperat eller så självgod att åtta år i opposition inte hjälpt. Man tycker fortfarande att det är normalläge att S leder en svensk regering, allt annat är ”väpnat rån” (Margot Wallström) eller ”en statskupp” (Marita Ulvskog) mot svenska folket.
Som om politiken bara är nåt man går fram med inför val, när valet är avgjort ska alla låtsas vara överens?
Men politik är på riktigt. Det är på riktigt som Socialdemokraterna nu ska driva igenom sina vallöften, det som väljarna gett dem mandat att göra: återinförandet av differentierad moms på mat beroende på om du äter den på krogen eller hemma, tredubblad arbetsgivaravgift för unga och lite lastbilsskatt på det.
Tillsammans med Miljöpartiets politik att tvinga alla lantbruk på Gotland att ställa om till ekologiskt, återinföra skatten på handelsgödsel och att alla ska jobba sex timmar om dagen med bibehållen lön.
Sen har vi Vänsterpartiets krav som än så länge kvarstår för att man ska ge sitt stöd till en S/MP-budget: att vinster i välfärden förbjuds.
Allt detta ska alltså allianspartierna ge sitt stöd efter att ha framställts som monster och förgörare och orsaken till att SD växer?
Det finns ingen anledning att inte komma överens i frågor där man faktiskt är överens.
Däremot är det inte att ta ansvar för Sverige att ge stöd åt S-politik som man varken tror på eller har väljarstöd att ställa sig bakom.