Öppenhet. Detta var ledordet när Centerpartiet skulle ta fram ett förslag på nytt idéprogram. Och öppenheten var för vissa nästan onödigt stor, ska verkligen vem som helst få vara med och formulera ett partis visionsdokument?
Paritet hånades också för en funktion på sin hemsida där vem som helst kunde skriva in en politisk paroll. Som ett brev på posten kom självklart hånfulla slogans om Centerpartiet.
Ställt mot till exempel Socialdemokraterna där öppenhet kring partiets arbete inte ens finns med som en vision om en vision är det självklart väldigt främmande att ett parti sköter sitt arbete med full insyn och möjlighet för alla att vara med. Socialdemokraterna låtsas utåt som det bara finns en linje i partiet vilket var och en kan se inte stämmer. Ändå hålls fast vid den illusoriska enigheten. Vi hade Juholt på riksplanet och vi har Södra Hällarna här lokalt.
Frågan är vilket parti som kan anses mest 2012.
Det finns orealistiska visioner i förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet. Inte tu tal om den saken. Aftonbladet försökte i går beskriva ett "internt uppror" i partiet där fyra (jag gissar högre medelålders) män fick komma till tals. Eller kanske var det dom fyra som tidningen fick tag i som var negativa.
För programmet har ju inte tagits fram av partiledningen, någon konsult eller nån annan "nån annan". Det har, framför allt, skrivits av partimedlemmarna själva. Ju högre höjd man tar med en vision och en idé om det samhälle man vill bygga, desto större blir reaktionen. Det är inte alls säkert att det slutgiltiga förslaget kommer att ha samma högt ställda mål. Det är lite meningen med ett idéprogram: att tvinga ett parti, företag eller organisation att ta ställning och bli tydligt med vad man vill åstadkomma.
Kanske särskilt viktigt för ett parti som väldigt många presumtiva väljare inte har någon klar uppfattning om.
Kommentarerna har inte enbart varit hånfulla. Många är också imponerade över att Centerpartiet vågar vara tydligt och formulera det som alla människor brukar framföra som den bästa av världar, en värld utan gränser. ("Imagine there´s no countries...").
Men vill vi verkligen det? Vad betyder det att hävda att alla människor ska ha rätt att välja med vem/vilka de vill leva i en relation och var de vill bo? Ska det bara vara något man säger eller ska man skapa en politik som gör detta möjligt?
Man kan skämta om Annie Lööfs klyschor, samt tycka det är extremt roligt att partiet balanserar på fyraprocentsspärren. Men när det handlar om att vara ett modernt parti i praktiken, inte bara i retoriken, då får man nog hitta ett annat parti att skratta åt.