Alldeles i början av demonstrationerna i Bunge sade representanter för Fältbiologerna att:
l de inte tänkte praktisera någon form av civil olydnad.
l inte var ute efter en konfrontation med Nordkalk.
l de bara vill visa vad de tycker.
Sedan dess har det blivit uppenbart att detta var vilseledande. Eller att de snabbt ändrade sig. Och bestämde sig för att obstruktion, civil olydnad och konfrontation med Nordkalk nog ändå är bästa sättet att arbeta. De kallar sig också för "kämpar". Till skillnad, får man anta, från vanliga alldagliga demonstranter.
De praktiserar dessutom en form av civil olydnad som skadar en annan part.
På den tiden det begav sig fanns det exempelvis de som vägrade lämna fylla i och lämna in blanketterna till den obligatoriska folk- och bostadsräkningen. Det var ett lagbrott som man kunde straffas för. Men det var åtminstone ett brott för vilket det är svårt att utpeka några offer. Och det de vägrade lämna ifrån sig var personlig information.
Detta är en form av civil olydnad som det kan vara lättare att försvara.
Men själva syftet med den civila olydnaden som praktiseras mot Nordkalk är att stoppa och skada en annan part.
Nordkalk må vara ett företag, men även juridiska personer har rättigheter. Och "kämparna" gör vad de kan för att förvägra företaget dess rättigheter. De obstruerande insatserna har därmed definitivt ett offer. Och till offren kan väl också de sorteras, som förhindras att utföra sina lagliga jobb.
Så kan det inte fortgå i all oändlighet i en rättsstat. Polisen varslar nu också, bland annat i GA i går, om att man "förbereder åtgärder för att hjälpa Nordkalk".
Exakt vilka former detta kan ta sig är det naturligtvis svårt att sia om.
Men ingen kan påstå något annat än att polisen hittills har visat ett oerhört stort tålamod med aktivisterna. Och den kan heller inte lastas för om den till slut måste gå från ord till handling.