Paviljong. Smaka på det ordet. Det låter exklusivt på något vis. Det luktar punsch och långa varma sommarkvällar. Vem har inte lust på ett lusthus och utrymme för lite lättsinne?
Men när Region Gotland ska bygga ännu en paviljong åt förskolan vid Väskinde skola, ja då är det en annan sorts paviljong som åsyftas. Den fristående lilla byggnaden av barackkaraktär. Nationalencyklopedin skriver om "de mindre enheter ett institutionskomplex kan vara indelat i".
I går skrev GA om hur förskolan i Väskinde inte har plats för alla bygdens barn. Inte nu och inte ens efter att den nya paviljongen har kommit på plats.
Ändå har man planerat för att lägga ner en annan barnomsorgsform i Väskinde, vilket jag tidigare skrivit om, närmare bestämt i december.
Många föräldrar har valt något annat än den kommunala förskolans paviljonger. De har placerat sina barn hos dagmammor, eller dagbarnvårdare som det heter nuförtiden. Barnomsorgsformen kallades förr familjedaghem. Men sedan 2009 ska det, enligt skollagen, kallas för "pedagogisk omsorg". Anledningen är mig obekant, men det tjänar åtminstone syftet att förvirra allmänheten. Ibland anar man att det är huvudsyftet.
I samband med att en av Väskindes dagbarnvårdare går i pension har Region Gotland varit inne på att inkorporera barnen och de återstående dagbarnvårdarna i förskolans verksamhet. I mån av plats, får man anta. Det vill inte föräldrarna vara med om.
I december berättade jag om hur föräldrarna skrivit brev till Brittis Benzler och de ansvariga tjänstemännen och protesterat. De hade inte fått svar på ett halvår.
Men det kom ett svar till slut. För- och grundskolechefen Bisse Carlssson skrev 28 februari (efter över åtta månader) och börjar med att kräla i stoftet över dröjsmålet som ska bero på den mänskliga faktorn. Men beskedet till föräldrarna och dagbarnvårdarna är fortfarande kärva. Det är tydligt att de lever på lånad tid, även om de får ett anstånd på grund av platsbristen i förskolan. Bisse Carlsson skriver:
"Verksamheten Pedagogisk omsorg kommer att fortsätta under nästa verksamhetsår, men i mindre omfattning.
När aktuell personal går i pension sker ingen nyrekrytering utan processen ser ut på samma sätt som på övriga Gotland. När personal i pedagogisk omsorg avslutar sin tjänst upphör verksamheten."
Med andra ord. När som helst efter verksamhetsåret kan allt vara över.
Dagbarnvårdarnas osäkra situation är ju plågsam för personalen också. Just dagbarnvårdarna i Väskinde har till och med fått nationell uppmärksamhet i tidningen Kommunalarbetaren. Den har en nätt liten upplaga 535 500. Under rubriken "Politikerna vill inte ha oss" berättar Susanne Barman om hur de har det.
- Det är jättejobbigt att inte veta vad som händer. Först sa de att vi ska upp på förskolan och jobba, så man har fått bearbeta det, och sedan ändras det igen.
Jag begriper inte varför Region Gotland bedriver en långsam utrotningskampanj mot en uppskattad form av barnomsorg. Uppskattad exempelvis av dem som vill placera sina barn i en lugnare mer hemlik miljö med färre barn och lägre ljudnivå. Och med större möjligheter till flexibilitet. Speciellt som den är betydligt billigare för kommunen än den vanliga förskolan och är så småskalig att den lämpar sig mycket väl exempelvis för barnomsorg i glesbygd. Det har vi ju en del av här på Gotland. Och mer och mer glesbygd får vi när barnomsorgen likriktas.