LEDARE
Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt aspirerar på posten som infrastrukturminister. Kanske var det som en anpassning till detta som vänsterpartisten Bodil Rosengren verkade vara föredragande när regionfullmäktige skulle besluta om bostadsförsörjningsplan för 2013-2018.
Man ska inte överskatta betydelsen av olika planer men de är de facto underlag för de beslut som ska tas inom olika områden under flera år framöver. Och bostadsfrågan är den kanske viktigaste för såväl Gotlands som de flesta andra regioners utveckling. Därför kunde man nog förvänta sig att majoriteten skulle föredra planförslaget med en tydlig beskrivning av vilken inriktning man valt och vilka frågor man valt att prioritera.
Men inte ett ord sades som presentation av planen utan den gick direkt till debatt vilket fick till följd att majoriteten fick agera opposition på sitt eget förslag. Bodil Rosengren var den i majoriteten som valde att beskriva frågan mer i ett helhetsperspektiv utifrån Vänsterpartiets politiska prioriteringar.
En bostadsförsörjningsplan bör också vara hyfsat fri från partipolitiska detaljer eftersom den ska leva över tänkbara maktskiften.
Men sedan i går har vi ett beslut på att Region Gotland ska lobba mot riksdag och regering för att kräva statliga subventioner för bostadsbyggande. Ännu ett tecken på att Vänsterpartiet kanske är det parti som tagit över frågan, de allra flesta har lärt sig läxan från tidigare försök.
Bo Björkman (S) höll i och för sig också ett brandtal för återinförda statliga subventioner och jämförde med regeringens satsningar på arbetslösheten som nu plötsligt var både generösa och omfattande när det i andra sammanhang sägs att regeringen inte gjort ett enda dugg på den fronten.
Och landsbygden lämnas åt sitt öde i den rödgröna bostadsplaneringen. Här ska plötsligt de annars så föraktliga ”marknadskrafterna” gälla.
Majoritetens förmåga att visa en samlad och handlingskraftig ledning av Gotland fortsätter att lysa med sin frånvaro.
Jag vet inte om allmänheten bryr sig om att vår gemensamma välfärd hänger på en låt-gå-mentalitet med mottot: ”det måste få kosta”.
Att det inte är tillfälligheter eller illvilligt ”tyckande” visade sig inte minst vid ett så enkelt beslutsärende som regionfullmäktiges sammanträdesdagar.
Budgetsammanträdet för nästa år var satt till 1 december. När Eva Nypelius (C) frågade hur man tänkt eftersom skattesatsen måste vara satt senast 30 november kunde ingen svara. Regionfullmäktiges ordförande Björn Jansson (S) trodde att det kunde bero på att det är valår men något klart besked gavs inte om vilka speciella skäl som låg till grund för planeringen.
En småsak som går enkelt att åtgärda men som är tecken på något större och allvarligare.