Det har bara gått ett par månader sedan Region Gotland tog över driften av äldreboendet Pjäsen, som tidigare drevs av ett företag. Kommunaliseringen var något av en ideologisk symbolhandling för de rödgröna – och i synnerhet för Socialdemokraterna. Och man genomförde den trots att man inte hade några klagomål på hur verksamheten tidigare har skötts.
Amy Öbergs insändare i gårdagens GA om erfarenheterna från de första månaderna av kommunal drift är naturligtvis oroande. Det säger jag inte för att skrämma upp de boende och deras anhöriga, även om Öberg tar upp en del hotande kvalitetsproblem. Men trots varningssignalerna, och trots de farhågor som många med mig har uttryckt på förhand, så har det gått för kort tid för att man ska kunna ge ett samlat omdöme om kommunaliseringen.
Om ett år vet vi betydligt mer. Då kommer det vara tydligare vad kommunaliseringen har inneburit både för de boende och för Region Gotlands ekonomi. Det är då frågorna till exempelvis socialnämndens ordförande Hanna Westerén (S) kan komma att bli riktigt besvärliga.
Med den ideologiskt motiverade kommunaliseringen har hon tagit på sig ett riktigt stort ansvar både mot de äldre och mot skattebetalarna. Och hon förnyade det åtagandet i sin kommentar på nyhetsplats i gårdagens GA:
– Vi ska driva Pjäsen med bibehållen kvalitet och kostnad.
Viktigast är givetvis den omsorg som bedrivs på Pjäsen. Men äldreboendet kan också komma att bli en huvudrollsinnehavare i valrörelsen nästa år.
Därmed har Hanna Westerén också tagit på sig ett stort ansvar gentemot sitt eget parti och sin koalition. De rödgröna har inte varit framgångsrika under den här mandatperioden. Om det dessutom visar sig att kommunaliseringen av Pjäsen blir ett misslyckande i något avseende – oavsett om det gäller omvårdnaden eller ekonomin (eller både och) – ja då ligger det verkligen nära till hands att utgå från att det blir maktskifte på Gotland. Igen.