Den 14/2, på alla hjärtans dag fyllde det Socialdemokratiska kvinnoförbundet, S-kvinnor, 100 år. Ett helt sekel fyllt av kvinnokamp. Det händer ibland att någon säger - ”men vi kämpar fortfarande, 100 år senare, för samma saker. Har vi inte kommit någon vart?”
Ja, det har vi. Vi har kommit en lång väg. Tänk hur kvinnorna hade det i samhället för 100 år sedan och hur kvinnor var sedda.
Uppfinningsrikedomen var då stor när det gällde att hitta på anledningar till att hålla kvinnorna utanför den politiska debatten. Följande stod att läsa i Statsvetenskaplig tidskrift 1907: ”På kvinnans uppträdande i det offentliga följer alltid hysterien, såsom all historisk erfarenhet ända till den, de engelska suffragetterna bestått oss, bestyrker. Den sida af sitt väsen, som åstadkommer detta, kan kvinnan icke lägga bort, den bottnar i hennes fysiska natur. Därför komme kvinnans insläppande i vårt politiska lif att innebära en sänkning af dettas nivå.”
Utan alla dessa kvinnors slit och kamp, där S-kvinnor varit en stor del, hade mycket av det vi i dag ser som självklarheter fortfarande varit oklarheter. Till exempel: Rösträtten, sexköpslagen, kvinnofridslagstiftningen, samtyckeslagen, föräldraförsäkringen, rätten till arbete, borttagande av sambeskattningen och införande av aborträtten. Dessutom har vi S-kvinnor i all tid arbetat hårt för att stoppa kärnvapen.
Ingenting är dock så bra att det inte kan bli bättre. Dessutom står flera av dessa självklarheter under ständig attack från framförallt Sverigedemokraterna.
Inom hela välfärdssektorn så är det kvinnor som utgör majoriteten av de anställda och som i dagsläget ofta sliter ut sina kroppar och känner pressen av att inte riktigt räcka till. Med dagens arbetsvillkor är vi inte förvånade över att kvinnor blir stressade och utbrända.
Vi kräver satsningar på välfärden, att delade turer tas bort, att heltid blir norm och att sms-vikariaten samt allmän visstid ska upphöra. Dessutom måste lönerna för de kvinnodominerade yrkena räknas upp. Samhället klarar sig helt enkelt inte utan förskollärare, barnskötare, lokalvårdare, undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor, lärare och så vidare. De låga kvinnolönerna är också skulden till att de flesta fattigpensionärerna är kvinnor.
S-kvinnor kämpar också för att tandvården ska jämställas med övrig sjukvård och ingår i samma försäkringssystem. Vi kräver också att en äldreomsorgslag införs som stärker äldres rättigheter
Därför går kampen för kvinnors rättigheter vidare och vi S-kvinnor ställer klasskamp, kvinnokamp och antirasistisk kamp sida vid sida.