Persson är saknad
Foto: BERTIL ERICSON
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Schori tillhörde under sin tid på UD de främsta anhängarna av Olof Palmes och Sten Anderssons linje i Mellanösternkonflikten. Det vill säga närmast villkorslös sympati för Yasser Arafats palestinska befrielseorganisation och tydligt avståndstagande inte bara från den judiska staten, utan till och med också från de svenska socialdemokraternas israeliska partikamrater. En skruvad och för freden ohjälpsam politik som lyckligtvis fick ett slut med Göran Persson, den förste svenske statsministern att besöka Israel sedan sexdagarskriget.
Att han offentligt tryckte handen på Ahlmark, en av landets varmaste Israelvänner, och på samma gång plattade till Schori, gav uttryck för att Perssons hållning i Mellanösternfrågan med rätta var mycket annorlunda från tidigare s-regeringars. Men inte nog med det: händelsen påminner också om flera andra av den gamle statsministerns goda sidor, som vi har skäl att sakna i dagens politiska landskap.
Exempelvis vågade Persson flera gånger ta ställning för kontroversiella men principiellt riktiga ståndpunkter i frågor som borgerliga partier hade fel om eller tystande inför. Det handlade inte enbart om det starka stödet till Israel, som inte minst inom moderaterna sedan länge är märkligt frånvarande, utan också till exempel det ljudliga motståndet mot genomförandet av en kvoterad föräldraförsäkring. Sådana ställningstaganden är dessvärre inte det första man förknippar med Fredrik Reinfeldt.
Dessutom hade Persson i rollen som statsminister både humor och känsla för det dramatiska, vilket situationen med Ahlmark och Schori så tydligt visar. Någonting som gjorde politiken engagerande och underhållande att följa, inte bara för kommentatorer och proffstyckare utan förmodligen även för allmänheten. Sedan maktskiftet har dramatiken i många avseenden tyvärr förbytts i återhållsamhet och politisk korrekthet.
Det finns således skäl att sakna Persson. Men regeringen skulle kunna förändra det genom att bli lite modigare, roligare och mindre förutsägbar. Det krävs sannolikt om Reinfeldt ska lyckas styra Sverige lika länge som sin företrädare.