Skattesänkningar urholkar den gemensamma välfärden. Ju mer välfärden kostar, desto bättre blir den. Detta brukar åtminstone den rödgröna oppositionen hävda.
Nätverket ”Medelklassupproret” är inne på samma linje. I en debattartikel i Aftonbladet visar de sitt missnöje med Alliansens politik (21/9). De behöver inte mer pengar i plånboken. De tycker att den gemensamma välfärden ska försvaras i stället. Och det kan inte ske med fortsatta skattesänkningar.
Att välfärdens kvalitet hänger ihop med dess kostnader är ett mantra som ofta upprepas i den politiska debatten, av såväl debattörer som politiker. Men tidningen Dagens Samhälle gjorde nyligen en granskning av kommuners kostnader för äldreomsorg som visar att det finns anledning att tvivla på detta (2/10).
Ur oppositionens och medelklassupprorets tillskyndares synvinkel borde de kommuner som lägger mest pengar på äldreomsorgen också ha de mest nöjda brukarna. Men det framkommer inte i den statistik som presenteras i Dagens Samhälle. Där görs bland annat en jämförelse av hur nöjda brukarna är i förhållande till hur mycket pengar kommunerna lägger på äldreboenden.
Forshagas äldre är nöjda med sina särskilda boenden, även om den årliga kostnaden per brukare endast är 400 000 kronor. I Arvidsjaur är kommunens kostnad per brukare betydligt högre, runt 600 000 kronor. Trots detta är de äldre missnöjda med sina boenden.
Det tycks inte heller finnas något samband mellan kostnader och nöjdhet gällande hemtjänst. Lessebo kommun lägger dubbelt så mycket pengar på hemtjänsten som Håbo. Trots detta är hemtjänsttagarna i Håbo precis lika nöjda som de som bor i Lessebo.
Undersökningen behandlar inte vad som gör att nöjdheten varierar hos de äldre i de olika kommunerna. Men det tycks åtminstone inte finnas något samband mellan grad av tillfredsställelse hos brukarna och äldreomsorgens kostnader.
Dock kan man fråga sig vad det är som gör att det finns sådana skillnader mellan hur mycket kommunerna satsar på äldreomsorg. Det tycks inte ha något att göra med antalet invånare. Skillnaderna beror inte på om kommunerna finns i glesbygd eller tätort. Det verkar inte heller finnas något samband mellan vilken politisk färg som kommunstyrelseordförande har och hur höga kostnaderna är. Den kommun i undersökningen som har dyrast äldreomsorg styrs av moderater, medan den som har den billigaste äldreomsorgen styrs av socialdemokrater.
Det som spelar roll är i stället sådant som hur många timmars assistans som biståndshandläggaren bedömer att brukaren behöver, eller hur effektivt som arbetet organiseras inom hemtjänsten. Variationen i bedömningar och hemtjänstens effektivitet är alltså vad som ger de kraftiga skillnaderna i kostnader.
Det tycks vara tveksamt ifall det går att säga att mer pengar till välfärden är synonymt med bättre välfärd. Medelklassens upprorsmakare och den rödgröna oppositionen skulle vara betydligt mer övertygande om de valde att argumentera utifrån fakta, i stället för spekulationer och magkänsla.