LEDARE
Det är nog inte skandalerna i sig som gör att vi vuxit utan att vi fått uppmärksamhet, fler får höra talas om oss. Sen har vi ett bra sätt att hantera skandaler som jag tror att ganska många är nöjda med.
Så svarade Jimmie Åkesson i SVT:s partiledarutfrågning om hur hans parti kan växa trots skandal på skandal.
Jag antar att han menade den omtalade nolltoleransen. Men i praktisk handling har hanterandet av de flesta skandaler bestått av att partiledningen inte minns, inte känner till, aldrig hört talas om några skandaler.
En av Sverigedemokraternas paradgrenar är, vid sidan om den rasistiska ideologin, att ifrågasätta och gråta över svenska medier som man menar gaddar ihop sig för att vara elaka mot SD. Hånet av medierna tilltalar ganska många i SD:s målgrupp.
Den senaste tidens positiva opinionssiffror verkar dock ha stigit Åkesson åt huvudet när han helt oblygt blåljög Mats Knutsson och Anna Hedenmo i ansiktet med att påstå att 1. Partiet tagit avstånd från Michael Hess som dömts för hets mot folkgrupp. 2. Påstod sig inte veta vad ”järnrörskandalen” var för något.
Att med ett flin ljuga för reportrar i nationell tv går säkert hem i SD-stugorna men hos alla oss andra skapar det knappast någon good will.
Agerandet ger snarare ännu ett bevis för att SD är ett totalt oseriöst parti som har en salongsfähig fasad när de är på plan medan det i omklädningsrummet snackas mer raka puckar.
Och förhoppningsvis väcktes en tanke här och var om hur mycket man kan lita på en politiker som ljuger om något som alla känner till?
Jimmie Åkessons påstått dåliga kännedom om sitt parti och dess företrädare håller inte längre som försvar. Det är orimligt att han inte skulle känna till alla dem i hans parti som genom sina uttalanden visat att de verkar leva på en alldeles egen planet. Eller som är öppet rasistiska, homofoba och allmänt rättshaveristiska.
I en kommentar på Facebook som publicerats på sajten ”Inte rasist, men...” kan man se hur partifolket öppet ger den för hets mot folkgrupp dömde Michael Hess sitt stöd.
Han dömdes efter att i en kommentar på Aftonbladets webb skriva att det ligger rotat i muslimers kultur att våldta.
I en inspelad film ger även partiets rättspolitiske talesperson, Richard Jomshof, sitt stöd för påståendet och Jomshof var även med under rättegången som stöd för Hess.
Att detta skulle vara okänt för Åkesson är självklart rent trams.
På Michael Hess FB-sida visas ett helhjärtat stöd för en person som dömts för hets mot folkgrupp, ingen från partiet säger emot eller har nån avviaknde åsikt. När en partist blir dömd för det man gör allt för att dölja präglar partiet, är det självklart något man borde ha en plan för hur man kommenterar, både på planen och i omklädningsrummet.
Sen är det talande att Jimmie Åkesson på riktigt inte hade en aning om vad partiets förslag på kraftigt höjd a-kassa beräknas kosta, en fråga han rent allmänt verkade måttligt intresserad av.
Men när det kommer till invandringen tänds hans engagemang och hans glöd och han rör sig obehindrat med både siffror och vad han vill göra.
Det är inte bara partiets hjärtefråga, det är deras enda fråga.