KRÖNIKA
Vad Centerpartiet behöver och inte behöver göra är ett hett debattämne. Med tanke på hur många som har synpunkter på detta kan man tro att partiet har ett långt större stöd än vad som visas i olika opinionsmätningar.
Men det intressanta är att det är massor med människor utanför partiet som vill diktera hur och vad Centerpartiet ska tycka och göra.
Med tanke på att det finns stora väljargrupper som borde kunna tilltalas av partiets politik är det inte helt förvånande att partiets motståndare vill göra allt för att styra fokus från den faktiska C-politiken.
Beskrivningen av att Centerpartiet skulle vara ”förnärmade” av Socialdemokraternas hemliga, men nu avslöjade, agenda att satsa på att locka till sig centerväljare så att C ska åka ur riksdagen är en del i sagda agenda.
För är det något som kännetecknar centerföreträdarnas reaktioner på avslöjandet så inte är det sura miner. Snarare hoppade man av glädje för att landsbygden ser ut att bli en valfråga och att S utmanar C på deras mest etablerade hemmaplan.
Förnärmelsen verkar istället högst närvarande på Sveavägen 68 och andra S-fästen när deras passning returnerades så entusiastiskt från Centerhållet.
Att C inom Alliansen nu lyckats flytta fram sina positioner är tydligt. Inte minst den gångna veckan när flera gamla centerfrågor blivit verklighet för att stimulera jobbskapande och underlätta för framför allt småföretagen.
Sänkta egenavgifter från 1 januari 2014, snabbutredning om att minska kostnaden sjuklöneansvaret, investeraravdrag från den 1 december 2013 för att stärka tillgång till kapital för att fler småföretag ska kunna växa och skapa jobb. Utvärdering av slopad revisionsplikt med målet att fler företag ska omfattas.
Lärlingsreformen som presenterades i veckan är också ett centerförslag sedan länge.
Och i går presenterade ytterligare ett reformpaket värt 844 miljoner kronor med regelförenklingar för företag.
Det kanske viktigaste beskedet var att det blir inget av med regler om månadsvisa kontrolluppgifter för företagen. Något som skulle göra saker och ting mycket enklare för staten men avsevärt krångligare och kostsammare för företagen.
Veckans mest uppfriskande läsning var nog en ledare av Widar Andersson på Folkbladet (S), Norrköping, som inte skräder orden om när politiska kampanjer går över gränsen och blir så överdrivna att all trovärdighet försvinner. Om Aftonbladets ledarsidas kampanj mot regeringens skattesänkningar skriver han:
”Smaka på orden ”de sista delarna av den svenska skolan”. Är det verkligen vad som hotas; är det så det ser ut? Naturligtvis inte. Vilket också ledarsidans medarbetare mycket väl vet. Skrikig opinionsbildning av det här slaget har jag mycket svårt för.
Alldeles oberoende av vilken sida som levererar den”.
Lundsberg. Vad är inte redan sagt om denna institution? Kanske att gränsen mellan elit och patrask är så tunn att den inte ens syns.
Trevlig helg!