LEDARE
Sverigedemokraterna på Gotland har fram till alldeles nyss varken haft någon politik eller några företrädare. Politiken lovade de presentera till valet i höst, företrädarna sades vara många men bara en, ordförande Hannes Müller, var officiell eftersom man var så utsatt för hot och trakasserier.
I Radio Gotland häromdagen berättade Hannes Müller om en stark framgång för SD på Gotland och han svarade nej på frågan om partiet känt något av den hotbild som många andra sverigedemokrater upplevt på fastlandet. Nej då, man har bara fått glada tillrop från gotlänningarna hävdar nu Hannes Müller. Från att tvingas ha hemliga företrädare på grund av hotbilden till att mötas av folkets jubel på bara någon månad alltså.
I samband med Gotlands Medias webb-tv-sändningar från Almedalen fick vi stifta bekantskap med en ny gotländsk sverigedemokrat, före detta moderaten Kaj Lundmark. Det politiska programmet är fortfarande tunt och i huvudsak utlovar man att ”rösta för de förslag som de tycker är bra för Gotland”.
Nu kandiderar inte partier till fullmäktige som röstboskap. Man bör nog ha en egen politik och idé om vilket samhälle man vill vara med att bygga.
När SD:s partiledare för fjärde gången tog plats på Almedalens scen, var det med ett långt och defensivt försvarstal om varför SD inte är ett rasistiskt parti. Det är tvärtom medmänsklighet som bygger partiets politik som har samma lösning på alla samhällsutmaningar: stryp invandringen.
Det är precis det här som är SD:s favoritarena, att få tala ostört och oemotsagt. Jimmie Åkessons talskrivare hade också räknat in på minuten att talet skulle vara så långt att det inte skulle finnas tid för de direktsändande redaktionerna att ha något eftersnack och analyser av talet.
Jimmie Åkesson har varit SD:s partiledare sedan 2005, av de andra partiledarna är det bara Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund som suttit längre. Till skillnad från övriga i partiets toppskick kan Jimmie Åkesson föra sig och han utstrålar en sorts timid vanlighet som man har svårt att koppla till järnrör och rasism. Utan Jimmie skulle nolltoleransens tunna fasad spricka som ett troll i solen.
Han talade mycket om klockor i ett försök att förminska allvaret i att Sveriges kyrkklockor den senaste tiden varnat för fara i och med intoleransen som tar plats i Sverige, mycket på grund av Sverigedemokraterna.
För att fortsätta på samma linje är det bara att konstatera Jimmie Åkessons tal om ett medmänskligt parti klingar så falskt att klockorna stannar.
Varje dag kommer bevis på hur partiets företrädare praktiserar sin rasism och sitt hat, öppet för alla att se. Men Jimmie hör inte och ser inte och ser han något så har han snart glömt det och då finns det inte. SD:s stabschef, Linus Bylund, håller kliniskt rent från besvärliga frågor och ser till att ingen kommer nära.
Och det är lätt att förstå, för man behöver inte titta särskilt nära för att genomskåda fasaden och där bakom skiner partiets ideologi och rasistiska kärna klar och tydlig.
Till sist: Jag lider med alla som satsat blod, svett och tårar på Gotlandsbåtens trafik i sommar. Lika mycket lider jag med alla som drabbats och kanske fått hela sin semesterplanering ställd på ända. Det ska mycket till för att man ska välja samma koncept en gång till.
Det första steget för att återbygga förtroendet är att han en båt att visa upp. Men i dag känns det mesta bara ledsamt.