Medan de stora elefanterna dansar varandra på tårna för att hamna i rampljuset suckar publiken åt deras cirkuskonster och längtar efter tydliga skillnader, konkreta förslag och begriplig politik.
Därför växer partier på ytterkanter som allt som oftast kommer undan med att prata om sina hjärtefrågor och slipper ställas till svars för hur de ska genomföras och till vilket pris. Vi har Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och nyligen fick till och med djuren sitt eget parti. Genom att de får sätta sin egen agenda och prata om det de vill uppfattas de också som tydliga till skillnad från övriga partier som lägger i stort sett samma förslag men ändå försöker beskriva varandra som motsatser.
Rebecca Weidmo Uvell, debattör och egenföretagare, skrev nyligen på SVT Debatts hemsida om hur Feministiskt Initiativ får lysa genom sin framgångsrika talesperson, Gudrun Schyman, men aldrig får frågor om konkreta politiska förslag som att all kollektivtrafik ska vara gratis och bilar förbjudas i städer. Eller att alla ska ha rätt att ha max 15 minuter till samhällsservice, sex timmars arbetsdag och att invandringen ska vara fri (sic!).
När Gudrun Schyman skriver replik berättar hon om allt det vi redan vet om partiet men bemöter inte en enda av de politiska sakfrågorna.
Medier har ett stort ansvar i att beskriva våra politiska partier korrekt. Men som väljare har man också ett ansvar att åtminstone läsa partiprogrammet för det parti man tänker rösta på, oavsett om det är en av elefanterna eller partiet som säger sig vara till för dem.