KRÖNIKA
Trots att jag är uppväxt i en by i Västerdalarna har jag uppenbarligen glömt det mesta av landsbygdshyfs. Häromdagen skulle jag ha grus till mitt fritidshus och beställde från det företag som internet föreslog vid en enkel sökning. Grannarna blev väldigt irriterade. Jag förstod ingenting. Men det visade sig att Torgny, den mest bofaste i området, kan skaffa fram grus. Bättre. Billigare. Och grannsämjefrämjande.
Det tycks som om somliga av våra riksdagspartier också glömt sitt landsbygdshyfs. De vet förstås att utan storstad vinner man inga val, men samtidigt är det vanskligt att ge upp rötterna – för då kan resten också sloka. Mest framträdande är Centerpartiet – de var starka på landsbygden, satsade på storstadsväljarna och är nu inte starka någonstans. I förra valet fanns glesbygdsvalkretsar där C tappade mer än var tredje väljare. Då vann de några i städerna, men nu försvinner även dessa väljare.
Socialdemokraterna är stora på landet, betydligt mindre i storstaden. Det finns fortfarande kommuner där partiet har egen majoritet, och har haft det sedan den allmänna rösträtten infördes för snart hundra år sedan.
Socialdemokraterna och Centerpartiet har det gemensamt att de är folkrörelsepartier med – i alla fall förr – många medlemmar. De har också varit oerhört duktiga på att vara en del av lokalsamhället. Socialdemokrater har byggt Folkets hus på nästan varje ort. Centerpartiet har varit en del av byalagen.
Folkpartiet har en tradition av att vara del av nykterhetsrörelsen, som bland annat drivit ordenshus, men partiet har delvis tappat kontakten med sitt frisinnade arv till förmån för liberala väljare i staden.
Sverigedemokraterna är stora i södra Sverige – oavsett stad eller land. I Stockholms innerstad är de försvinnande få, men i Malmö starka. Att satsa på södra Sverige är förmodligen smart, allt fler svenskar bor där och allt färre i norr.
Två tredjedelar av Miljöpartiets sympatisörer lever upp till fördomen om miljövänner i betong som vurmar för naturen. Unga urbana väljare är vad MP lockar, vilket kan sägas vara en framgångsstrategi.
Socialdemokraterna har varit framgångsrika i förorterna till våra större städer också. Där med samma taktik som på landsbygden, genom folkrörelsearbete. De bildade invandrarföreningar under arbetskraftsinvandringsåren på 60-talet. De ser till att områdena har kulturverksamhet i Folkets hus. S har traditionellt varit bra på att vara där människor är. En av mina statsvetenskapslärare på Stockholms universitet sa en gång att S var som Barbapappa; behöver folket en bro blir partiet en bro.
Sverige är i mångt och mycket ett delat land. Det är lätt att glömma hur man bör göra på landet när man som jag bor i staden. Hemma i stan finns inga grannar som kan hjälpa till med något mer än att låna ut socker vid behov. Visst kanske någon är målare, snickare eller lastbilschaufför. Men det är ändå så att det hyfsade att göra om jag behöver hjälp är en enkel sökning på internet.
Frilansskribent och opinionsanalytiker på YouGov