Inom Centerpartiet har olika grupper jobbat med det man vill ska vara partiets fokusfrågor framöver. En av dessa handlar om jämställdhet vilket är mycket glädjande.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver fem framträdande centerpartister att de vid stämman i Åre i september kommer att lägga ett förslag om en förändrad föräldraförsäkring. Frågan är komplex och känslig, just därför är det viktigt att partierna går till botten med vad de vill och tycker.
Jämställdhetsgruppen vill att föräldrar ska dela mer på den ledighet man har rätt till vid barnens födelse och under de första åren. Fler och fler pappor använder sin rätt att vara hemma med barnen men om jämlikhet ska nås helt av egen kraft kommer det att ta mellan 30 och 50 år att nå dit. I dag fördelas ledigheten med 77 procent till mammorna och 23 procent till papporna.
Centerpartiets ideologi grundas mycket på att var och en ska ha frihet att bestämma över sitt eget liv. Och att samhället ska se till att förutsättningarna för goda val och utveckling finns. En liberal inställning med högt socialt ansvarstagande.
Därför har det med all säkerhet inte varit en självklar väg att landa i ett förslag om en mer individualiserad föräldraförsäkring. Lika säkert kommer det att bli en het debatt på stämman.
För mig handlar det mindre om föräldrarnas rätt och mer om vad som är det bästa för barnen.
I grunden tycker jag att var och en ska få göra som de vill, oavsett bevekelsegrunderna för sina beslut. Jag tycker också att de stora förlorarna i slutändan är papporna som förlorar de gyllene åren när barnen är riktigt små.
Problemet är att konsekvenserna för alla våra individuella beslut skapar en obalans som påverkar hela samhället i ett jämställdhetsperspektiv.
Och hur fria är egentligen valen?
Faktum kvarstår att graviditet och barnafödande är saker som får arbetsgivare att dra öronen åt sig. Men det är inte många män i 30-årsåldern som får frågan vid anställningsintervjuer om de tänker skaffa barn snart.
Ännu mindre ställs män i karriären till svars hur det är att ha ett toppjobb och samtidigt vänta barn eller ha små barn hemma.
Lika sant är att kvinnor halkar efter i lönesättning och karriärutveckling under åren med barnafödande. De flesta kvinnor tycker nog att det är en riktig prioritering just då, men när pension och annat ska räknas samman kvarstår faktum att barnafödande och ledighet med barnen får betalas av mammorna.
Att få barn är en enorm merit, alla företag borde slåss om småbarnsföräldrar som är vana att ha sjutton bollar i luften samtidigt. Snacka om projektledning!
Men denna merit värderas lågt om något alls. Detta tror jag med säkerhet skulle förändras om det självklara även blev en realitet på arbetsmarknaden: att det är både pappan och mamman som får barn.