Påföljd kortare än sommarlovet

Foto: Tobias Wallström

Politik2008-10-06 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I tisdags kom domen mot tre unga män (17, 17, och 18 år gamla) som tillsammans misshandlade och knivhögg en 18-åring på Irisdalsgatan. (I onsdagens GA beskrivs överfallet.) De tre dömdes för medhjälpt till försök till mord. Men påföljden blev två månaders fängelse och skyddstillsyn.

I lördagens GA resonerar bland andra lagman Mikael Mellqvist, ordförande i rätten när domen föll, kring brottet och den omdebatterade påföljden. Han förklarar att rätten befarade att ett långt fängelsestraff skulle leda till att de dömda senare kommit ut som förhärdade brottslingar. Men han sade också:
- Om jag får tycka något, så tycker jag nästan det borde överklagas.
- Att formulera domen som jag gjort är att sticka ut hakan. Det hade mycket väl gått att motivera ett långt fängelsestraff. Men jag står för domen, att vi valde det här av någon slags humanitet.

Om man inte vill att unga skall utvecklas till förhärdade brottsling, då måste man nog bryta utvecklingen innan en rättegång som slutar i en dom för medhjälp till mordförsök. Nu blir istället påföljden på två månader för ett grovt brott en bekräftelse på att samhället inte sätter några gränser.

En händelse som ser ut som en tanke är att advokaten och kristdemokraten Peter Althin, känd från flera uppmärksammade mål, i veckan lade ett förslag. Han vill utreda om vi inte bör införa särskilda barndomstolar för unga under 15 år. ( I dag skall så unga brottslingar tas om hand av socialtjänsten, utan rättegång.) Syftet är inte att skicka ungarna till Kumla eller Hall. Althin vill hjälpa de unga brottslingarna att bryta en negativ spiral tidigare. Vid 15-årsdagen kan de redan ha en lång karriär i brott bakom sig. Till Svenska Dagbladet sade Althin bland annat:
-Under snart 35 år som advokat har jag sett en utveckling där barn under straffmyndighetsåldern begår allvarliga brott, innan de kan få någon riktig sanktion. Att prata med socialtjänsten kanske alla inte tar på allvar.

Om man skall komma någon vart med ungdomsbrottsligheten, om man skall hjälpa fler av vägen mot yrkeskriminalitet, då tror jag att man måste ta de första brotten på allvar. Det första snatteriet, den första bilstölden, det första inbrottet, den första misshandeln. Dessa gärningar måste få tydliga konsekvenser och inte sopas under mattan och överses med.
Att börja oroa sig över straffets konsekvenser för personlighetsutvecklingen när domen faller för medhjälp till mordförsök, det är lite väl sent. Och hur mycket tycker offret att rätten respekterar hans liv, när mordförsöket leder till straff som är kortare än ett sommarlov?