LEDARE: På spaning efter förnuft som flytt

Centrum för rättvisa, organisationen som anmält FRA-lagen till Europadomstolen, fortsätter att försöka få regeringen att besinna sig. I en debattartikel i Svenska Dagbladet i går jämför Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer FRA-lagen med den brittiska signalspaningslag som Europadomstolen nyligen fällde. De listar då tio punkter, tio krav som lagen måste leva upp till för att vara förenlig med Europakonventionens skydd för de mänskliga rättigheterna. FRA-lagen lever upp till kraven på EN punkt. Av 10!
Då fastslår ändå bara Europakonventionen ett minimum av hur stater förväntas behandla sina medborgare. Så svagt är medborgarnas skydd mot övergrepp i FRA-lagen.

Det verkar mer och mer sannolikt att regeringen kommer att tvingas till en pinsam reträtt. Ändå har det inte varit något brist på tillfällen då man kunde ha kommit ur frågan på ett mindre pinsamt sätt.
Ett tillfälle gavs exempelvis för snart ett och halvt år sedan då oppositionen drev igenom att riksdagen skulle bordlägga frågan i ett år. Men regeringen valde att låta det året gå till spillo och att återkomma till riksdagen med ett förslag som fortfarande var lika dåligt.

Ett annat tillfälle gavs när det blev smärtsamt tydligt att det fanns en betydande opinion mot FRA-lagen inom alliansen och bland dess riksdagsledamöter. Men regeringen valde att inte lyssna på kritiken. Man sträckte sig efter partipiskan.
Ytterligare en möjlighet fick man när Europadomstolen, strax efter riksdagsbeslutet, fällde den brittiska signalspaningslagen. Likheterna mellan den brittiska lagen och den svenska är mycket stora.
Och i slutet på förra veckan träffades regeringen på Harpsund. Där måste frågan ha diskuterats intensivt. Men även det tillfället lämnades outnyttjat.

Den borgerliga regeringen har gett upp delar av sitt ideologiska arv i tron att detta skall maximera möjligheterna att behålla makten, men tycks samtidigt beredd att offra både anseende och väljare på denna fråga. Det är en obegriplighet som jag fortfarande inte hittat någon god förklaring till. Men det finns en oroväckande tendens inom regeringen att "snedtända" på kritik. Kan förklaringen vara så enkel?
Snart skall regeringen, i enlighet med riksdagsbeslutet, återkomma till riksdagen med förslag på hur rättssäkerhet och integritet skall kunna stärkas i FRA-lagen. Det är sista hållplatsen innan bedrövelsen, om de förslagen visar sig helt otillräckliga.

PS. Apropå biltexten: Att göra en pudel är att be om ursäkt offentligt när man gjort bort sig.

Ledare: På spaning efter förnuft som flytt