Böcker är dyrt. Böcker är också nyckeln till en annan värld, full av fördjupad förståelse och självständigt tänkande. Därför finns det kommunala bibliotek, där man får låna utan kostnad. Det är den goda tanken med folkbiblioteken, vars vikande utlåningssiffror enligt färsk statistik från SCB nu tycks brutna. Även om detta är glädjande är bibliotekens roll i framtiden fortfarande högst oklar.
Helt klart är att Google och Wikipedia aldrig kan ersätta det som ryms i ett bibliotek.
Det är förvisso heller inget fel på att läsa en billig och spännande pocketdeckare. Men att medelsvenskens förmåga att ta till sig annat än korta, informativa texter har sjunkit betänkligt på en generation talar ändå sitt tydliga språk. Om människor läser mer idag handlar det inte om de där böckerna som står sig, de som fängslar generation efter generation, de som får läsaren att växa som människa.
Men är folkbiblioteken det självklara sättet att försvara och öka läsandet? En kunnig bibliotekaries vägledning ska inte underskattas, men många gånger är nog den centrala gestalten svenskläraren, som kan hjälpa eller stjälpa ett läsintresse för livet hos ett skolbarn. Är man inte redan lockad av biblioteket går man med andra ord knappast dit för att få inspiration och boktips. Att färre bibliotek skulle leda till minskat läsande är ingalunda självklart.
Och så det där med pengarna. Även om det är sant att inbundna romaner kostar sin vikt i guld finns det faktiskt en uppsjö av högkvalitativ litteratur i pocket till en billig penning, en knapptryckning bort hos internetbokhandeln. Det självklara målet att ingen bör hindras från att läsa av ekonomiska skäl har med andra ord flera andra lösningar än folkbiblioteken i dag.
Därmed inte sagt att folkbiblioteken inte gör någon nytta. Tvärtom är de på många håll välbesökta platser som förser allmänheten med böcker som det inte är säkert att de skulle ha läst annars. Men när biblioteken letar efter sin roll i framtiden är det viktigt att få perspektiven rätt. Snarare än att uppväcka eller möjliggöra läsande vidmakthåller och underlättar de.
Det borde ge en tankeställare. Är inte snarare satsningar på skolläsande och skolbibliotek det som bör prioriteras, framför folkbiblioteken? Kan bokmomsen sänkas ytterligare? Är privata bibliotek, som lättare tar nya grepp, verkligen en så hemsk tanke?
I stället för att fundera på dessa frågor tycks biblioteksdebatten nästan enbart handla om e-böcker. Alltså elektroniska böcker som man läser i en dyr läsplatta. Den som köper en sådan har definitivt råd att köpa sina böcker. Ändå läggs stora resurser på skattefinansierad gratis nedladdning av upphovsskyddat material. Är det verkligen folkbibliotekens väg in i framtiden?