Nja, jag tar kanske i för mycket i rubriken. Socialnämndens ordförande Hanna Westerén har ju demonstrerat hur en makthavare kan bete sig, när hon (och majoriteten i nämnden) med noll varsel och noll utvärdering beslöt att Region Gotland ska ta över driften av äldreboendet Pjäsen.
Därmed inte sagt att hon skulle vara ett föredöme. Det är ju inte bra när en ångvält kör åt fel håll. Men lite fastare kurs och fastare ryggrad önskar man faktiskt trots allt från övriga delar av det rödgröna styret.
Åke Svensson skrev vällusigt och längtansfullt i midsommarhelgens Folkblad om hur alla med en röst ska demonstrera i färjefrågan 1 juli.
Just färjefrågan, där staten har makten, är ju faktiskt en fråga där hela Gotland kan sälla sig i en påtryckargrupp. Men det går inte att ta miste på Åke Svenssons äkta glädje över att legitimt få tillhöra oppositionen - att ställa sig med dem som vill ha och skrika på dem som ska fixa och betala.
Just samma steg, in i demonstrationsledet, försökte han ju till och med ta i vintras, när landsbygdsupproret skulle tåga i Visby. Det var en absurd situation. Regionstyrelsens ordförande ville demonstrera mot sig själv, men på så sätt vrida kritiken mot regeringen.
Det är en flitigt använd strategi. Varje besparing i Region Gotlands misskötta ekonomi beror egentligen på att staten inte skickat tillräckligt mycket pengar.
Naturligtvis vill jag att riksdag och regering ska tilldela Gotland en större skärv ur den kommunala skatteutjämningen.
Men i väntan på det önskar jag oss en gotländsk regering som förmår sköta den ekonomi vi faktiskt har, snarare än den de önskar sig.