LEDARE
Det senaste dåliga samvetet för dagens föräldrar är oron över risken för missbruk av smarta telefoner. Det pratas om att föräldrar negligerar sina barns behov till fördel för att tvångsmässigt surfa på Hemnet och Blocket och ha koll på sociala medier.
Många snusförnuftiga kommentarer fälls också från dem som av princip inte använder sig av Facebook och Instagram. ”Sånt har jag verkligen inte tid med” och ”Jag fattar inte, har folk ingen integritet, de lägger ju ut vad som helst” och ”Nej, jag är inte intresserad av att läsa om när folk går på toaletten”.
Om man drar samma logik på hur man socialiserar i verkliga världen skulle man alltså vägra hälsa när man möter nån man känner, inte småprata vid kaffeautomaten och definitivt inte skicka vykort från semestern. Hur ska man ha tid med sånt?
Visst finns det de som drabbas av verkligt beroende som inte är sunt. Men de flesta människor är fullt fungerande och väljer inte bort barnen framför sin telefon. Man kanske kan se en omvänd risk, vi ägnar våra barn så mycket uppmärksamhet att vi agerar på minsta lilla reaktion.
Med tanke på hur lätt det är att samhället drabbas av kollektiv panik av olika larmrapporter (och hur vi i medier blåser upp dessa rädslor) är det befriande att läsa en ”expert” som ber oss tagga ner, inte ta allt så allvarligt, inse att de flesta människor är kapabla att ta hand om både sig själva, sina barn och eventuella sysslor som riskerar att bli överdrivna.
Barnpsykologen Malin Bergström konstaterar i Aftonbladet att: ”De allra flesta föräldrar kan reflektera kring det här och jobbar på att reglera sig själva” med anledning av rapporter som gör gällande att våra barn kan bli deprimerade eller på annat sätt skadade av överdrivet mobilanvändande av deras föräldrar.
”Det är så otroligt mycket med våra barn, med vår långa barnledighet och allt. Jag tycker att kunskapsnivån bland dagens föräldrar om barns behov saknar historiskt motstycke”. Hon kritiserar också att ”1950-talets hemmafruera” ofta framhålls som ett ideal när det gäller föräldranärvaro men att det på den tiden i själva verket var ganska vanligt att barnen förvisades till att roa sig själva medan mamma arbetade med hemmets alla sysslor.
Sociala medier är precis vad de heter. Ett sätt att umgås. På många sätt ett sundare sätt att kommunicera i och med att man gör det öppet till skillnad från det som sägs i korridorer och fikarum. Snacket om att människor friserar sina liv och skapar ångest hos andra utgår också från att människor inte skulle fatta att även om man bakar cup cakes då och då så finns det dagar när disken får växa på hög och det blir färdiga köttbullar till kvällsmat.
Och efter många års användande av Facebook har jag ännu inte sett en enda berätta om sina toalettbesök.
Det har jag däremot fått höra om i verkliga livet.