LEDARE
När det talas om hur vi ska öka jämställdheten rent allmänt och få fler kvinnor att ta chefsposter i synnerhet hänvisas det ofta till vikten av en väl utbyggd barnomsorg.
Jag fattar det inte.
Det har hittills inte varit några problem för pappor att göra karriär, deras barn är väl hänvisade till samma barnomsorg som alla andra?
Det är inte samhällets välfärdssystem som lägger hinder i vägen, det är samhällets strukturer och syn på vad kvinnor och män ”ska” syssla med.
Det enda som en majoritet hittills kunnats enas om är vad som INTE är lösningen: nämligen kvotering.
Kvotering skulle vara kränkande både för män och för kvinnor. För männen eftersom deras befogade karriärsteg skulle hindras för att en kvinna skulle lägga beslag på posten enbart på grund av sitt kön. För kvinnor skulle kränkningen bestå av att ingen skulle ta dem på allvar eftersom de fått sin post endast tack vare sitt kön.
Som om det handlar om att ta in random kvinna från gatan och inte i valet mellan två personer som självklart uppfyller kraven för tjänsten.
Istället för att fokusera jämställdhetsfrågorna på kvinnorna bör fokus flyttas till männen.
De män som växer upp i dag har en helt annan syn på jämställdhet, men när systemet är så inoljat av historiska strukturer är det svårt att inte halka med i invanda mönster.
Arbetsgivare som har fina policyer som säger att det ska gå att kombinera arbetet med att vara förälder måste också lära sig att se de tillfällen när dessa ord ska omsättas i praktisk handling.
Män och pappor ska heller inte låta bli att kräva sin självklara rätt till detta när de blir erbjudna ett krävande jobbuppdrag.
Om arbetsgivaren, rakt ut eller underförstått, kräver att jobbet ska komma först kan man faktiskt säga nej.
För i ärlighetens namn ska det inte spela någon som helst roll hur din fritid och hemmasituation ser ut. Jobbet ska klaras av inom arbetstiden. Vill man gå ner i arbetstid har man all rätt till det och om orden i policydokumenten är något värda så ska det också vara fullt möjligt även om det innebär lite fixande för arbetsgivaren.
Så länge papporna accepterar att osynliggöra sitt föräldraskap kommer tempot mot ökad jämställdhet i arbetslivet inte att öka.