LEDARE
Reaktionerna efter Trafikverkets information om förfrågningsunderlaget inför upphandlingen av Gotlandstrafiken var inte entydiga. Från försiktigt positiva till regelrätta sågningar.
Eftersom osäkerheten efter det dåliga beskedet som lämnades i januari varit stor har också förväntningarna varit lågt ställda. Önskemålen och behoven har däremot varit stora och i mångt och mycket rättfärdiga.
När man förväntar sig något riktigt dåligt blir man självklart lättad när det visar sig att det inte kom något katastrofbesked.
Jag håller fast vid att det underlag som presenterades i fredags har möjligheter att landa i något bra.
Det som inte känns bra är att behoven inte kommer i första hand och att det ännu är helt öppet hur resultatet kommer att bli. Det finns inga garantier mer än att resorna inte får ta längre än 3,45 respektive 4 timmar.
Det som trots allt känns bra är att det kommer att finnas möjligheter till förhandlingar innan avtalet skrivs och att Trafikverkets intentioner verkar uppriktiga om att det ska resultera i bästa möjliga trafik utifrån de gotländska ståndpunkterna så långt det är möjligt.
Eftersom avtalet kommer att ha en avgörande betydelse för Gotlands möjligheter att konkurrera både om invånare och företag för en mycket lång tid framöver har staten ett stort ansvar att se till att det blir bästa möjliga avtal.
Statliga färjor är en nödlösning som varken staten eller resenärer ser fram emot. Frågan om att klassa om trafiken från olönsam kollektivtrafik till infrastruktur är också ett osäkert kort. Inget säger att det automatiskt skulle ge mer pengar till trafiken men det skulle däremot ge den en rättvisande plats i landets nationella trafiksystem. Detta är därför en fråga som måste fortsätta att drivas.
Prisfrågan är den mest osäkra och samtidigt den helt avgörande.
Att frångå oljebaserade bränslen måste ses som den givna vägen för framtiden, både för att klara miljökraven för den känsliga Östersjön men också för att slippa vara beroende av tillgången och priset på olja.
Här pågår en teknikutveckling som borde uppmuntras när staten nu har möjlighet att vara med och både styra och skynda på utvecklingen.
Många frågetecken kvarstår och nu väntar ännu ett år av oro och osäkerhet innan vi vet vilka förutsättningar Gotland kommer att ges efter 2017. Det är just denna osäkerhet som staten, både genom Trafikverket och inte minst regeringen, måste inse är orimlig.