Med jämna mellanrum förs diskussioner – inte minst här på Gotland – om jäv. Då och då höjs också röster om att den som har ett fackligt förtroendeuppdrag inte borde få vara ledamot i till exempel en kommunal nämnd. Sånt trams!
Jag är den första att medge att konflikter kan förekomma, det kan bli aktuellt att lämna sammanträden på grund av jäv. Men, att automatiskt diskvalificera alla med fackliga förtroendeuppdrag från att delta i den lokala demokratin – det vore fullständigt förödande!
Parternas roll
Jag strävar mot ett samhälle med starka fackförbund. Jag tror att spelreglerna på arbetsmarknaden bör göras upp mellan arbetsmarknadens parter. Den sortens dynamik förutsätter jämstarka parter vid bordet. Jag strävar också efter äkta representativitet i våra beslutande församlingar.
Med tanke på hur många svenskar som de facto är anslutna till fackförbund vore det ytterst ett demokratiskt underskott om personer med fackliga förtroendeuppdrag inte var valbara för andra uppdrag.
I en demokrati ska vi ta tillvara mångfalden, de erfarenheter vi alla bär med oss. Du som är osäker på huruvida jäv föreligger eller ej, ta det säkra före det osäkra. Du som har udden riktad mot personer med fackliga förtroendeuppdrag, tänk efter!
Var hamnar vi om vi börjar inskränka organisationsfriheten?
Nedbrytna trygghetssystem
Det är med stor ilska och förtvivlan jag följer hur våra trygghetssystem bryts ner. Idag står 70 procent av alla arbetslösa utan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det är ju helt horribelt! Hela grundtanken med a-kassan håller på att gå förlorad, med regeringens goda minne.
Högst medvetet fördyrades a-kassan och försvårades regelverket kring den, så att allt färre kvalar in. Det som var tänkt som en försäkring som omfattar det stora flertalet, har utsatts för så många angrepp att den numera är en schweizerost och dess få förmånstagare lotterivinnare.
Ovärdigt
Jag vill leva i ett helt annat Sverige. I ett Sverige där vi tar hand om varandra (vi har råd) och där en arbetslöshetsförsäkring inte kostar skjortan, utan är ett alternativ för alla löntagare.
Arbetslöshet är ett gemensamt misslyckande, men idag får individen sota. Det här är så ovärdigt Sverige av idag. En reformerad a-kassa är ett måste.
I sammanhanget bör också nämnas att regeringen Reinfeldt slår sig för bröstet kring statens fina finanser. Det är inte särskilt märkligt att man kan samla egna pengar på kistbotten, när man vältrar över sina kostnader på någon annan. I det här fallet kommunerna, i och med att den som inte kvalar för a-kassa är hänvisad till försörjningsstöd. Som utbetalas av? Ja, just det ja, kommunerna. Kostsamt för oss alla, men framför allt för den arbetslöse.
Kom igen, Sverige kan så mycket bättre än det här!