LEDARE
Så var det då dags för Sveriges mest upphaussade och uppmärksamhetsalstrande rankning, den om företagsklimatet i svenska kommuner, gjord av Svenskt Näringsliv.
Med detta sagt ska man inte på något vis förringa dess värde, här finns massor med viktig information och inte minst relevanta jämförelser mellan kommunerna. Men den tyngd rankningen har för politiker känns inte helt sund. Många kommuner, även Gotlands, har till exempel inskrivet i sina policyer att man ska klättra in rankningen. Syftet sammanfaller kanske med att skapa ett gott företagsklimat men det borde vara detta som är högsta prioritet, inte att anpassa sin verksamhet utifrån frågor i en enkät.
Företagsklimatet på Gotland har länge legat och guppat i den nedre halvan av landets 290 kommuner. I år tappar vi två platser och hamnar på plats 256. Varje år diskuteras samma lösningar: mer dialog mellan myndigheter och företag, snabbare service och effektivare beslutsvägar. Lösningarna har haft olika namn: Smidiga Gotland, Raka Spåret och nu gällande: Förenkla helt enkelt (i SKL:s regi).
En gemensam politisk plattform efterlyses också varje år, trots att det inte finns några politiska olikheter i den formella synen på frågan. Alla är rörande överens om att företagsklimatet ska prioriteras. Det finns ett näringslivspolitiskt program som alla skrivit under på.
Problemen uppstår när policyer och program möter verkligheten. När man formellt säger att det dåliga företagsklimatet är prioriterat men i nästa andetag ifrågasätter om företagsklimatet är så dåligt med tanke på att vi har så hög andel företagande på ön. Detta gjorde regionens högst politiskt ansvarige Åke Svensson så sent som i mars på Gotlands Folkblad.
Lägg därtill den synnerliga misstänksamma inställningen till privata utförare av offentlig verksamhet som genomsyrar alla uttalanden av den rödgröna majoriteten och hur man mycket målmedvetet stängt dörrarna för de privata företagen.
När man inte vet vad företagarna menar med sina svar är det svårt att bedöma vad deras omdömen grundas på. Till exempel att faktorn ”vägnät, tåg och flyg” i årets enkät klättrar 22 platser uppåt. Hur skattehöjningen tagits emot talar däremot sitt tydliga språk med ett ras på 41 platser nedåt.
Den sammanlagda bedömningen där företagen får klassa företagsklimatet på en sexgradig skala har en blygsam höjning med tre platser. Men då klättrar man från den absoluta botten till plats 284 av 290.
Vad ska då göras som inte redan är gjort flera gånger om fast under olika namn?
Det är nog helt enkelt så att man måste överföra handlingsprogrammen och policyerna i praktisk handling. Inte tala med kluven tunga vilket skapar stor irritation och enorm osäkerhet kring regionens inställning till det privata näringslivet.
Man undrar ju lite hur svårt det kan vara.