Ord och handling går skilda vägar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hårt draget är det just så, två huvudinriktningar. För Gotland precis som övriga Sverige. Fler människor i riktiga arbeten, mindre byråkrati och statlig inblandning i folks vanliga leverne samt högre satsningar på skolan så det här landet inte släpar efter ännu mer. Alternativt en politik för fler i skattefinansierade offentliga bidrag istället för jobb, en skola där eleverna inte behöver lära sig något och en maktfullkomlighet som gör sig uttryckt i en ovilja att acceptera den verklighet man själv skapat.
Att skylla dagens samhälles problem på några som knappt fått chansen att regera det senaste århundradet är inte bara fegt, det är att fullständigt förneka sin egen roll. Att försvara a-kassan är det inte svårt att göra, fast inte då med argumentet att det skulle vara som vilken försäkring som helst. Då skulle den inte vara så underfinansierad att skattemiljarder måste pumpas in där istället för att underlätta vanliga jobb ute i riktiga livet. Den skulle heller inte vara exklusivt tillhandahållen av statliga instanser och därifrån godkända organisationer utan finnas som en produkt bland andra ute på den öppna försäkringsmarknaden. Talet om att a-kassan är viktig är det lätt att hålla med om, fast inte de ologiska argument som kommer från regeringsmakten. Det går att göra på andra sätt, om man är villig att utforska detta.
Ord och handling
Att säga en sak trots att argumenten går åt annat håll känner vi igen här hemma med. Vi ska underlätta för småföretagare, fast inte låta dem få enklare byråkrati så de får mer tid till det egentliga jobbet eller flytta in i en idag tom industrifastighet i Visby för att skapa nya arbetstillfällen. Då kanske någon gång i framtiden de idag obefintliga fornstora industrierna får problem att arbeta här. Det är som att behålla farfars gamla lastbil trots att den bara står och tar plats på gården, rostar och kostar pengar hela tiden för att man någon gång kanske får samma jobb som sin förfader hade och då behöver den igen.
Vi ska låta vår kommun växa, fast tydligen inte genom att underlätta inflyttning. Vi stänger hellre ute människor med höga skatter och låg kompetens på tillväxtområdet. Att kritisera partitopparna i Stockholm för dålig behandling av färjetrafiken är så svårt att Jan Lundgren med gänget nu i sista stund med huvudet på stocken i valtider helt enkelt blivit tvungna att ge med sig i den frågan säger mycket om var värderingarna ligger. Tänk att de nu vågar säga vad andra sagt i årtionden, nämligen att havet är vår landsväg och borde behandlas som sådan.
Kommunala toppchefer väljer att vara skrivna på andra orter, vi kan fundera på varför. Samtidigt som de säger att staten borde göra mer för oss här ute i havet röstar våra representanter i riksdagen hellre med partilinjen än tänker på oss här hemma. Det är en sak att argumentera för 80-procentig a-kassa när färre och färre i själva verket når upp ens dit. Endast de med riktigt höga löner har idag en riktig valfrihet.
Alla ska med heter det, vi kanske borde fundera en gång till på vart vi då ska.