Orättvis rättvisa
Sahlin vill att det ska löna sig att arbeta, men vad menar hon egentligen? Foto: Jonas Ekströmer / SCANPIX
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Löna sig att arbeta. Det låter bra, ja rent av självklart, men vad betyder det? Och betyder det olika saker beroende på vem som säger det?
Om alla Sveriges medborgare lämnade ifrån sig all sin egendom och sitt kapital och staten sen tog som sin uppgift att jämt fördela alla tillgångar skulle alla få lika mycket. En mätbar rättvisa skulle uppstå.
I det nya, rättvisa samhället finns en mycket uppskattad artist som många vill se. Men hans uppträdanden är inte gratis. De som lyssnar på artistens skönsång betalar ett inträde som sedan hamnar i artistens ficka. Och vips har orättvisan återuppstått. Artisten har fått mer, jag mindre, och den ekonomiska balansen har återigen rubbats.
I sitt Almedalstal återkom Sahlin gång på gång till de rödgrönas prioriteringar av välfärdens kärna. Och i en ny mätning presenterad tidigare i veckan framkommer att väljarna betraktar sjukvården och skolan som valrörelsens viktigaste frågor.
De rödgrönas svar till väljarna är att de genom höjda skatter ska garantera välfärdens kärna. Det är "de rika", de som gynnats av Alliansens orättvisa politik, som efter den 19 september ska få börja göra rätt för sig. Så att samhället blir rättvist igen.
Men vilka är dessa "de rika"? Är det de som har inkomster över 19 700 kronor, exempelvis vårdbiträden? Är det de som tjänar över 40 000 kronor, exempelvis läkare? Är det de, 1,6 procent av befolkningen, som tjänar över en miljon kronor?
Skattebetalarnas förening räknade på det tidigare i våras och konstaterade att även om den sistnämnda gruppen arbetade gratis så skulle inte deras pengar kunna hålla igång den offentliga sektorn längre än en vecka. Så ser verkligheten ut.
Tillbaka till påståendet om att det ska löna sig att arbeta. Den som arbetar bedriver oftast ingen välgörenhet gentemot sin arbetsgivare. Den vill ha betalt för sitt arbete.
Den som arbetar mycket, har stort ansvar, kanske höga studieskulder efter en lång utbildning, och som har mindre fritid på grund av långa arbetsdagar, anser sannolikt att det är rättvist att den också tjänar mer. På vilket sätt skulle det annars kunna "löna" sig mer att arbeta ?
I ett samhälle som Sverige, som ur ett internationellt perspektiv dras med mycket små inkomst- och klasskillnader, blir diskussionen om fattigdom och rättvisa lätt befängd.
Under alliansregeringen har skatterna sänkts i flera steg för låg- och medelinkomsttagare. Många av de kvinnor som finns i den lågt betalda offentliga sektorn har fått mer pengar i plånboken varje månad. Ett vårdbiträde har fått en hel månadslön extra per år. Vilken rättvis socialdemokratisk regering har lyckats med en liknande bedrift?
Kritikerna brukar hävda att detta faktum är ovidkommande eftersom männen också fått mer i plånboken och då män tjänar mer har de totalt och relativt sett fått det bättre.
Att skapa förutsättningar för att alla ska få det bättre, relativt sin utgångspunkt, är på rödgrönska orättvist. Men att män också fått mer i plånboken står inte i konflikt med det faktum att den som hade mindre förut också fått mer nu.
Så frågan kvarstår, vad menar Sahlin med att det skall löna sig att arbeta? Och vad händer när det inte lönar sig längre? Vem ska då betala för välfärdens kärna? Det är dags att vi gör oss av med det socialistiska arvegods som säger att rättvisa uppstår först när alla har det lika dåligt, annars kan vi glömma välfärden helt.