Opposition stelnar i strålkastarljuset
Aj. Illa går det för den som ignorerar lågkonjunkturens långtradare. Foto: Roger J Karlzon/SCANPIX
Foto: Roger J Karlzon / SCANPIX /
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lugn i stormen. Jag menar inte att de inte sitter kvar i sina nämnder. Det gör de. Men de struntar i att ta det ansvar som krävs.
Socialnämnden hade uppdraget från kommunfullmäktige att spara tio miljoner kronor.
Oppositionen accepterade 4,2 miljoner av Alliansens besparingar. Men sade nej till 5,8 miljoner. Och hade inga alternativa förslag.
Barn- och utbildningsnämnden skulle spara 24 miljoner kronor, 14 på uppdrag av kommunfullmäktige och tio på grund av nya regler och förordningar för friskolefinansiering. Oppositionen, med Eric Martell i spetsen, accepterade besparingar på 10 miljoner. 14 återstod. Motförslaget var att nämnden skulle begära tilläggsanslag. Men det finns inget överskott i budget att ta av.
Jag kan förstå dem som har invändningar mot de besparingar som görs i nämnderna. Det är fullt begripligt och helt legitimt att tycka att den politiska majoriteten prioriterar fel.
Däremot är illavarslande när oppositionen alls inte verkar kapabel att spara och ta tuffa beslut. Extra illavarslande när Åke Svensson ska ta över som oppositionsråd, då han under tiden som ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden visade prov på samma egenskap. Att blunda inför det som måste göras.
Att inte göra någonting, att bara låta underskott skena, är det sämsta möjliga av de till buds stående alternativen. Handlingsförlamning, att stå som förstenad i strålkastarljuset när lågkonjunkturens långtradare vrålar fram, får på sikt mycket värre konsekvenser för dem som är beroende av att kommunens verksamheter fungerar.
Det går illa om man inte flyttar sig ur ljuset från annalkande strålkastare.
Kanske kan oppositionspartierna nu plocka några lättköpta poäng genom att blunda för att nämnderna måste spara. Men samtidigt undergräver de ju förtroendet för deras egen förmåga att regera. Plötsligt blev det ännu lättare att förstå varför Björn Jansson väljer att gå.