Landsbygdsminister Eskil Erlandsson gav ett mycket gott råd i en intervju som sändes i Radio Gotland i går. När Region Gotland handlar upp mat så är det viktigt att ställa krav på matens kvalitet. Och upphandlingarna måste delas upp i hanterbara bitar, så att fler kan lägga anbud.
Av någon anledning framställs detta som att kringgå lagen om offentlig upphandling för att gynna lokala företagare.
Radio Gotland skriver på sin sajt att Region Gotland på detta sätt kan "styra så det blir gotländsk mat i till exempel öns skolor". Som om det handlade om någon slags protektionism.
Tvärt om var Eskil Erlandsson mycket noga med att påpeka att lagar ska följas, inte kringgås.
Det är inte syftet att leverantörer från andra sidan vattnet ska stängas ute.
Nej, syftet med mindre upphandlingar är tvärt om att lokala leverantörer inte ska diskrimineras. Syftet är att göra bättre upphandlingar med förbättrad konkurrens och att det ska leda till bättre mat i äldreboenden och skolor.
Lagen om offentlig upphandling ställer inte krav på stora upphandlingar riktade bara mot de allra största livsmedelsleverantörerna. Det skulle ju bara leda till att ett fåtal stora aktörer kan dela up marknaden mellan sig.
Hur Region Gotland väljer att utforma sina upphandlingar är en viktig del av det lokala företagsklimatet.
Stora upphandlingar och få välkända nationella leverantörer är kanske lättare att administrera. Men vem har påstått att det finns en lätt väg till att bli kommun med god mat och glada företagare?