Det var ju ett sammanträffande som såg ut som en tanke. Till gårdagens ledarsida skrev jag artikeln ”Att öppna våra hjärtan är långtifrån tillräckligt”. Den handlade bland annat om att det inte finns något annat land som har en större skillnad mellan de inföddas och de invandrades sysselsättningsgrad. Om att vi behöver öppna upp hela ”den svenska modellen” för att bereda fler tillträda till arbetsmarknaden.
Under gårdagen presenterade även Konjunkturinstitutet en rapport som berör en del av denna problematik. En rapport om hur Sveriges höga ingångslöner gör det svårare att få jobb för unga, lågutbildade och utlandsfödda. Om jobb som aldrig blir till därför att priset satts för högt för att arbetsgivaren ska våga chansa på någon med en begränsad meritlista och kvaliteter som ännu inte är vidimerade. Eller på någon som behöver träning på jobbet för att bli en produktiv del av laget.
Alliansregeringen gjorde en del på det här området – bland annat sänkta arbetsgivaravgifter och RUT-avdrag – men långt ifrån tillräckligt. Under nuvarande regering går utvecklingen år fel håll. Bland annat med höjda arbetsgivareavgifter är det nu fler som står ännu längre från arbetsmarknaden och ett riktigt jobb.
Lönebildningen i Sverige, vad det gäller vanliga jobb, styrs i hög grad av arbetsmarknadens parter. Det är framförallt den fackliga parten som drivit igenom en lönestruktur där ingångslönerna är höga men där löneutvecklingen över ett långt yrkesliv sedan är tämligen dålig. Om man inte gör karriär och förändrar sina arbetsuppgifter och ansvarsområdet. Och det finns tyvärr inga tecken på att exempelvis LO skulle vara berett att tänka om och ompröva sin hållning. I en debatt i P1-morgon i går, föranledd av Konjunkturinstitutets rapport om ingångslönerna, så framhärdade LO:s avtalssekreterare Thorbjörn Johansson:
– Till syvende och sist handlar det om vilket samhälle man vill ha. Vill man ha ett samhälle som inkluderar, där vi har mer rättvisa och jämlikhet och tror på människors lika värde eller vill vi ha ett samhälle med stora klyftor och stora sociala orättvisor.
Men problemet är ju just att det är för många som inte är inkluderade. De står utanför arbetsmarknaden och får inte tillräckligt med möjligheter att ta sig över de höga trösklarna och visa vad de kan.
Christer Ågren, vice vd på Svenskt Näringsliv, hade en helt annan syn på ingångslönernas betydelse i radiodebatten.
– Det finns massiv forskningsövervikt till att det skulle bli resultatet. Speciellt i ett land som har de högsta lägstalönerna av alla jämförbara länder och den lägsta andelen av jobb. Vi har alltså väldigt få jobb som är de här ingångsjobben på arbetsmarknaden och att tro att det inte är kopplat till priset är mer än lovligt naivt.
Han menade också att lägre ingångslöner inte behöver innebära löner som det inte går att leva på:
– Det här ska kombineras med till exempel lägre skatter för de här grupperna. Det är inte så att man behöver ha en lägre nettolön. Men det funkar inte att ha både höga skatter, höga momssatser och höga löner för de här arbetena. Då blir det för dyrt.
När Migrationsverkets prognoser talar om 95 000 asylsökande bara under 2015 så tycker jag att det blir väldigt tydligt att något måste göras. Tyvärr finns det nu ingenting som talar för att det blir gjort. Vilket gör mig orolig för hur Sverige ska kunna hantera konsekvenserna. Och orolig för vad det ska få för effekter i nästa val om vi har en regering som fortsätter blunda för dessa.