Inom kort lägger regeringen fram en proposition om att alla partier som deltar i riksdagsvalet respektive Europaparlamentsvalet måste redovisa partibidrag över en viss nivå. Det ska även utredas huruvida anonyma bidragsgivare ska tillåtas eller ej. Detta skrev fem företrädare för Allianspartierna, däribland justitieminister Beatrice Ask (M), på DN Debatt på torsdagen.
Debattörerna ondgjorde sig över att oppositionen inte har varit samarbetsvillig när det gäller att skapa en blocköverskridande överenskommelse. Oppositionen i sin tur har ifrågasatt lagförslaget och menat att det är en halvmesyr.
I en debatt i P1 Morgon (10/10) mötte riksdagsledamoten Mikael Damberg (S) regeringens kritik. Han menade att den föreslagna lagstiftningen inte sträcker sig tillräckligt långt. Damberg menade att anonyma bidrag bör förbjudas helt och hållet, medan Alliansföreträdarna föreslog att frågan skulle utredas innan beslut fattas.
Det tycks som att det råder en tävling mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om vem som står upp för vad som benämns som ”öppenhet” allra mest. Efter att ha varit hårdnackade motståndare till att kungöra partiets bidragsgivare svängde Moderaterna för några år sedan och hänvisade till att det krävdes för att upprätthålla förtroendet för demokratin. Och nu tycks alla partier, förutom Sverigedemokraterna, vara ense: det krävs någon form av lagstiftning för att skapa öppenhet kring partiernas intäkter.
Medan öppenhet hyllas som en samhällelig dygd går integritetsperspektivet förlorat i den politiska debatten. Medborgarnas rätt till anonymitet avfärdas utan diskussion. Det anses vara mer eller mindre självklart att de som skänker pengar över en viss summa ska offentliggöras. Men frågan kanske inte är så enkel som den ter sig vid en första anblick.
Även om tanken bakom en eventuell lagstiftning är god, att motverka korruption och skapa transparens, är inte nödvändigtvis konsekvenserna goda. Genom att offentliggöra vilka som ger pengar till olika partier inskränks valhemligheten. Det närmar sig nästan en form av åsiktsregistrering.
Den som vill ge en större summa till det parti man sympatiserar med får räkna med att vem som helst kan ta reda på det. Följderna av detta kan bli besvärande. Det skulle kunna skada människors karriärer. Det skulle även kunna ställa till problem för dem som bor på en mindre ort där alla känner alla, och där ett visst parti dominerar.
Det är förståeligt att få partier argumenterar emot en lagstiftning kring partibidragen. Risken är överhängande att partiet blir misstänkliggjort med anklagelser av typen: den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja. Något som Moderaterna tidigare har beskyllts för.
Men i den allmänna ivern att vinna medaljen som Sveriges öppnaste parti verkar andra viktiga värden glömmas bort. Det vore välkommet ifall något parti också talade om risken för att medborgarnas integritet kränks som följd av den tilltänkta lagstiftningen.