Hittills har de rödgöna på Gotland metodiskt hållit emot krogbranschens önskemål om utökade öppettider, från två till tre på natten. Striden har rasat ända in i rättssalarna, där båda sidor haft både framgång och motgång.
Därför var det ju med en viss förväntan och nyfikenhet som jag såg fram mot den presskonferens som regionstyrelsens ordförande Åke Svensson sammankallat sent i går eftermiddag. Men kallar ju (oftast) inte till presskonferens om man inte har något nytt att berätta. Och detta nya måste väl då vara någon form av fredstrevare? En eftergift av något slag.
Åke Svensson skissade också på en typ av experimentell krogrunda av ökat öppethållande under sommaren 2014, så länge man (bland annat) lyckas finansiera det forskningsprojekt som parallellt med försöket ska studera effekterna av liberaliseringen av öppettiderna.
Det är ingen dum testballong. Så länge man verkligen inser svårigheterna att dra några säkra slutsatser om effekterna.
Man skulle kunna dela in nöjeslivet i två sektorer – en offentlig och en privat.
Det offentliga nöjeslivet sker bland annat på nattklubbar och krogar. Det privata och mer svårfångade nöjeslivet bedrivs i hem och hotellrum, i stan och på landet, på förfester, privata fester och efterfester.
Ju mer man reglerar det offentliga nöjeslivet, desto mer flyttar det in i mer personliga miljöer. Och ju svårare blir det att bedöma nöjeslivets effekter. Vad händer när krogarna stänger tidigare och alkoholkonsumtionen flyttar till den personliga sfären?
Det är lätt att mäta om krogarnas alkoholförsäljning sjunker eller ökar. Men det innebär ju inte att man vet om den totala alkoholkonsumtionen minskar eller ökar, eftersom den flyttas till platser där den är mycket svårare att mäta.
På samma sätt kan det förhålla sig med det våld som kan följa i alkoholens spår. Om en misshandel sker på en nattklubb så är det hög sannolikhet för att den blir en polissak. Men på en efterfest? Då är det mycket större risk för att den aldrig anmäls och för att den drabbade aldrig söker vård.
Just att krogarna är offentliga, övervakade och kontrollerade miljöer kan därför, absurt nog, vara till deras nackdel när man diskuterar utökade öppettider. Om man inte förstår och tar hänsyn till det statistiska nattlivets mörkertal.
Men branschen ska naturligtvis inte utgå från att Åke Svenssons inbjudan till samtal är en fälla. När man sommaren 2001 tänkte genomföra ett försök med utökat öppethållande till klockan fyra (ett försök som avbröts i förtid när en innerstadsbo framgångsrikt överklagade beslutet) så var det även då avsikten att man i efterhand skulle utvärdera effekterna. Det är rimligt. Branschen kan inte gärna göra annat än att ta den utsträckta handen så får man se hur fast handslaget verkligen är.