KRÖNIKA
Valen närmar sig och det förbereds och smids planer lite överallt. Såväl i politiska partier och organisationer som hos lobbyister och redaktioner. De tre första planerar hur de ska nå fram med sina budskap och den fjärde hur de ska sortera och behålla initiativet.
All journalistik styrs av krav på saklighet och opartiskhet men när det närmar sig val måste man vara mer uppmärksam än vanligt för att inte gå i olika fällor där opartiskheten kan ifrågasättas. Därför är det inget konstigt att till exempel Sveriges Radio nu går ut med direktiv inför valen, det första äger ju rum redan om tre månader.
Den kritik som SR fick efter att det blev känt att komikern Soran Ismail tar paus från sin medverkan i SR tills valen är över var delvis missriktad. Han är inte känd som företrädare för något politiskt parti, däremot är han en känd motståndare till Sverigedemokraterna.
Opartiskheten handlar ju inte bara om att inte favorisera något enskilt parti utan även att inte misskreditera något. Och det är ju här det blir knepigt. Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti men är i demokratisk ordning invalt i Sveriges riksdag.
Problemet i den politiska rapporteringen i medierna rent allmänt är inte opartiskheten som jag ser det. I dag består det mesta av all rapportering om just åsikter. Först tycker en politiker något, sen ska den politiske reportern tycka något om det politikern tyckte. Därefter ska en statsvetare tillfrågas om vad hen tyckte om inslaget och till sist kanske en retorikexpert kommer in och tycker till om hur man tyckte och om kläderna passade bra till ändamålet.
Så opartiskheten kan nog anses vara uppfylld i de flesta medier med tanke på det sammantagna antalet åsikter som förmedlas.
Och problematiken kring just Sveriges Radio-hanteringen handlar inte så mycket om reglerna utan en del missförstånd. En SR-chef startade det hela genom att kommentera Soran Ismails beslut så att det framstod som att SR stängt av honom.
Det massiva försvaret från SR-anställda var också märkligt eftersom det andades noll förståelse för såväl kritiken som att alla inte kunde SR:s regelbok. Och fortfarande är den viktigaste frågan obesvarad: varför ska opartiskheten för dem som anlitas bara gälla inför val?
Att justera ”säkerhetsnivån” och vara särskilt vaksam inför val är självklart, men att ha helt olika regler för vad som är opartiskt blir obegripligt. Lyssnarna påverkas rimligen lika mycket mellan valen som tre månader innan själva valdagen.
Det är lite synd om Socialdemokraterna att inte Ulla Pettersson är politiker längre. För även om jag inte håller med henne i bedömningen av den rödgröna majoritetens inställning till att vägra pröva Sudersand som Lis-område så lyckades hon, till skillnad från majoriteten, att formulera några begripliga sakargument.
Rekordet i världsfrånvänt argument har Bo Björkman: ”Gotland behöver snarare fler oexploaterade stränder än exploaterade”.
Man undrar verkligen, verkligen vilka stränder han menar.
Trevlig helg!