Nyligen kom boken "Rösträtt till salu - det nya hotet mot demokratin" (Premiss förlag) ut. Den utgår från den svenska delen av World Value Survey, där man mäter människors värderingar i en lång rad länder.
Den svenska delen visar till exempel att var femte svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst, att var fjärde inte tycker att det är så viktigt att få leva i en demokrati, att nästan var tredje tycker det vore bra eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare istället för demokrati.
Ett resultat som är nedslående och gör de flesta sunt tänkande människor bedrövade.
Statsvetarna Staffan I. Lindberg och Richard Svensson är de som genomfört den svenska studien och nu sammanställt sitt resultat i bokform.
Deras slutsatser är minst sagt anmärkningsvärda, de markerar själva att de i sin analys "tar av sig forskarhatten" och tycker lite mer personligt när de förklarar att det är friskolornas fel att ungdomar är så dåligt insatta i demokrati- och samhällsfrågor.
De är lite mer otydliga i beläggen för sin slutsats eftersom den gemensamma nämnaren för de som svarat enligt ovan är att de är lågutbildade, inte att de haft samma skolform.
Resultatet i studien är så allvarligt att det förtjänar en mer genomtänkt analys än en personlig och politisk klyscha. Forskarnas slutsatser har också sågats längs med fotknölarna av många, bland andra Bi Puranen, generalsekreterare World Values Survey, som i Svenska Dagbladet skriver:
"Där (i boken, reds anm) drivs tesen att unga i Sverige blir allt mer demokratifientliga och att detta till dels är friskolornas fel. Resultat från World Values Survey används som belägg. Det är slutsatser som vi som under många år arbetat med World Values Survey inte känner igen och som ligger långt utanför vad som är rimligt".
Allt detta undanhåller Lars Lundström läsarna när han i går på Gotlands Folkblad anslöt till forskarnas slutsats.
Som tur är finns mer nyanserade sätt att se på saker och ting även på vänsterkanten.
I förrgår kom ett pressmeddelande från Socialdemokraterna i Stockholm angående S stora stötesten, "vinst i välfärden". De skriver: "vi (kan) inte bortse från att dessa (privata) företag har bidragit till förnyelsen av de offentligt finansierade tjänsterna inom vård skola och omsorg. Nya arbetssätt, effektivare organisationer och ibland högre kvalitet i tjänsterna har utvecklats av dessa företag. Att införa ett lagstadgat vinstförbud är därför ingen hållbar väg.
De förespråkar istället att en etisk kod mellan näringslivet och det offentliga ska införas hellre än en förbudslagstiftning.
För det måste ju ändå vara viktigare att åtgärda de verksamheter som inte håller måttet än att förbjuda dem som fungerar bra?