Ska man bli turistinformatör för Region Gotland ska man vara högst 25 år gammal. Men statsministern ser en framtid framför oss där de som kan (och vill) jobbar till 75.
Det är inget litet glapp mellan dessa världsbilder. Det är 50 år då man helst ska jobba, men då man samtidigt är för gammal för att vara önskvärd.
Både Reinfeldts utspel och Region Gotlands anställningskrav har väckt mycket ilska. Om detta är två tävlande åskådningar, med olika syn på åldrande och arbetsliv, då är jag definitivt på Reinfeldts sida. Mot Region Gotland.
Om vi är friska, krya och arbetsföra längre, då är det väl bra om vi också kan arbeta längre? Att man fortfarande kan göra betydelsefulla insatser efter 65-årsdagen?
Den syn på människan som kommer till uttryck i ålderkravet på turistinformatörerna tycker jag däremot är ett direkt löjeväckande exempel på åldersnoja. Åldersgränsen (25!) överordnas alla andra tänkbara egenskaper hos den sökande. Egenskaper som borde vara mer avgörande för att utföra arbetet. Som språkkunskaper, lokalkännedom, allmänbildning med mera.
Och då krävs det ändå en del för att utmärka sig för åldersnoja i detta åldersfixerade land, där exempelvis politiker döms ut som för gamla vid 50, innan de ens nått karriärens zenit i andra civiliserade länder.
Fler och fler av oss kommer att få uppleva hundraårsdagen. Är det inte trist om vi under mer än hälften av dessa år betraktas som förbrukade föredettingar som inte duger någonting till?
Det är oklart om Region Gotlands ålderskrav på turistinformatörer strider mot lagen eller ej. Men det är fullkomligt klart att kravet strider mot all rationalitet, mot sunt förnuft och mot all anständighet. Att det är Gotlands överlägset största arbetsgivare som ägnar sig åt den här sortens bortsortering gör det bara ännu allvarligare
Denna rekrytering borde nagelfaras med förstoringsglas och ansökningar från ratade överåriga borde jämföras, kvalifikation för kvalifikation, med de utvaldas.