Vi är medvetna om att vi lever i informationssamhället men fler och fler börjar också prata om utvärderingssamhället eller revisionssamhället.
Eller som Klas Hallberg, den värmländske föreläsaren och författaren, beskriver det, allt arbete vi lägger ner för att "ha ryggen fri".
I går skrev Dagens Nyheter om boken "The Audit Society" (ungefär: revisionssamhället) av Michael Power. Power ifrågasätter alla de kontrollprogram som finns och hur mycket arbete som läggs ner för revision av dessa program.
Revisionen struntar ju i verkliga brister i den verksamhet som kontrollsystemen ska styra utan ser bara till att kontrollsystemen har följts.
Vi lever i en illusion av kontroll.
Ett talande exempel på hur snett det kan gå är när Skolverket granskade skolans kontrollsystem för att arbeta förebyggande mot mobbning. En rapport som bland annat pekade ut de elever som jobbar i skolornas mobbningsarbete som "angivare".
Alla företag är tvingade att göra jämställdhetsplaner och lönekartläggningar utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Näringslivet ser dock fortfarande ganska likadant ut, även om det går framåt med andelen kvinnor på ledande poster.
Eller varför inte se på hur polisens verksamhet i mångt och mycket utgår från att uppnå mätbara resultat: de ska ha gjort si och så många trafikkontroller under en viss period, oavsett om andra verksamheter för tillfället kräver resurser i anspråk.
Klas Hallberg skriver i sin utmärka bok "YCDBRALAI" (You can’t do business running around like an idiot/Du kan inte göra affärer om du springer omkring som en idiot) om hur vi genom att jobba mindre kan få mer gjort.
Så här skriver han bland annat: "Det mäts ju väldigt mycket i organisationer. Allt möjligt mäts. Det blir också så att man mäter det mätbara och därför glider organisationen ibland iväg och börjar göra det mätbara istället för det som ska göras. Det är ofta det omätbara som egentligen producerar resultat".
Läs gärna citatet igen. Det innehåller en omskakande sanning. Läs förresten hela boken, den är underbar.
Självklart ska man ha instrument för att mäta resultat och effektivitet. Men systemen får inte ta överhand så att det omätbara, mötet mellan människor, blir något som inte värderas eftersom det inte omedelbart kan mätas.
Det går inte att ha ryggen fri i alla lägen oavsett hur många kontrollprogram vi uppfinner.