Längst ned på Språkrådets nyordslista står det ångerrösta. Betydelsen är att utnyttja möjligheten att rösta på valdagen trots att man förhandsröstat. Det är väl inte det mest träffande ordet som tillkommit under året, definitivt inte i klass med vulkanänka, men desto mer tänkvärt.
Under ett valår blir det politiska språket mjukt och följsamt mot väljarna men samtidigt vasst och kantligt mellan de politiska motståndarna. Våra parlamentariker - vars benämning kommer av att de samtalar i de beslutande församlingarna - vet då att ta heder och ära av varandra. Ibland tar de i så att de nästan spricker.
Det hör till spelets regler att överdriva. Där makt koncentreras frodas inga ömma plantor. Men när politiker anklagar varandra för att vara empatistörda, ha felprogrammerade hjärnor, vara människofientliga eller rätt och slätt odemokratiska så är det ytterst de väljare de vill vinna som de förolämpar. Dessutom krattar de manegen för dem som verkligen tycker att etablissemanget består av idioter som ska bespottas eller hellre utsättas för något ännu värre.
Det är här som nyordet ångerrösta kommer in i bilden. Verkligheten är ju sällan svartvit. Det finns fullt förståeliga och kloka skäl till att landa i olika ståndpunkter i en sakfråga eller en samhällsbetraktelse.
Väljare som i ena stunden tycker att ett parti verkar vara bäst kan senare ändra sig och rösta på ett annat.
Det finns all anledning att påtala att denna ombytlighet är demokratins styrka. Ingen sitter inne med de perfekta svaren. Ingen abonnerar på makten. Med en prövande attityd till sina egna ståndpunkter och en vilja att lyssna till motståndarnas bästa argument istället för de sämsta kan alla bidra till att göra samhället lite bättre.
Det sägs ibland att en god demokrat måste vara en dålig förlorare, men det är bara halva sanningen. Den goda demokraten vet att ingen förlorar hela tiden och att alla vinner på att delta i det pågående samtalet där den offentliga makten flödar fram och tillbaka i noga avvägda och bestämda former.
Det är först när de som ger sig in i samtalet baktalar kompromissens och den ömsesidiga respektens grundvalar som det finns anledning att ta till de hårda orden. Då gäller det att de inte redan bränts av likt fyrverkerier på nyårshimlen för att ge lyskraft åt vardagliga meningsskiljaktigheter.