Söndagskvällens partiledardebatt i SVT blev första sammandrabbningen efter decemberöverenskommelsens upplösning. Och debatten väckte väl både förtvivlan och ett visst hopp. Den rödgröna regeringen verkar fortfarande helt handlingsförlamad inför flyktingkrisen. Jag är djupt imponerad över det sätt på vilket Migrationsverket klarar att sköta sitt uppdrag, trots att belastningen snabbt blivit så mycket tyngre. Jag är mindre imponerad av hur rikspolitikerna vältrar över ansvaret på kommunerna, när dessa ska hantera konsekvenserna av den nationella migrationspolitiken utan erforderliga resurser. Och inget händer för att förändra arbetsmarknad eller bostadsmarknad för att Sverige ska kunna ta emot så många nya invånare. Ja, regeringen vill faktiskt försvåra jobbmöjligheterna för dem som har bristande språkkunskaper och utbildning.
I regeringsfrågan tror jag att folkpartiledaren Jan Björklunds analys är riktig. Om Stefan Löfven ska kunna leda en regering som samarbetar över blockgränsen så måste han dumpa Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Då skulle det kunna finnas utrymme för samsyn på många viktiga områden.