Ledare: Om det bara handlat om demokrati

LEDARE

Som alla borde veta som läser denna sida någorlunda regelbundet är jag en varm anhängare av facket. Jag har jobbat fackligt nästa hela mitt yrkesverksamma liv och som tur är har mitt fackförbund, Journalistförbundet, aldrig röstat för att stödja något politiskt parti utan välkomnat alla och koncentrerat sig på sitt uppdrag: att värna medlemmarnas intressen.

Linus Gränsmark replikerar på min ledare om fackets partnerskap med Socialdemokraterna med att det är medlemmarnas önskemål att dessa ska leva tillsammans. Eftersom han uppenbarligen inte förstår utgångspunkten i mitt resonemang blir hans slutsats därför att jag inte tycker att man ska respektera demokratiskt fattade beslut.

Det verkar totalt främmande för Linus Gränsmark att just detta konstaterande utgör en väsentlig grund i mitt resonemang. Med tanke på att opinionsläget i Sverige i stort inte alls ger Socialdemokraterna majoritet skulle det alltså vara en ren slump att alla med inflytande i LO-facken råkar vara sympatisörer till partier som i senaste valet bara fick 35 procent av väljarnas röster? (Socialdemokraterna 30,66 % och Vänsterpartiet 5,6%)

Alla övriga 65 procent skulle alltså inte vara aktuella för medlemskap i ett LO-förbund? Då finns ju inte heller något problem med fackets medlemsantal? Eller ska man tvinga dem som inte sympatiserar med S att ändå bli medlemmar och stödja en röd regering?

Javisst ja, det har man ju redan provat...

Det är en sak att inte hålla med i min analys men att inte se den motsättning jag försöker beskriva är för mig obegripligt.

Hur lätt tror Linus Gränsmark det är att som borgerlig sympatisör förändra det förhållande som sedan 1889 cementerat kanalerna mellan SAP och LO?

Är det bara att se till att man blir kongressombud och rösta för att ens fackliga ambitioner inte ska behöva hänga samman med hur man röstar i allmänna val? Representerar fackliga ledningar generellt alla medlemmars politiska tillhörighet?

Om det bara hade handlat om demokrati borde relationerna ha ändrats 2006 då Socialdemokraternas långa välde vid makten bröts.

Sen är det så otroligt tröttsamt när resonemanget landar i att jag borde ”driva en annan politik” eller på annat sätt ställs till svars för Alliansens politik som inte definieras utan beskrivs i svepande ordalag.

För exakt vad har jag förespråkat som du anser är att ”ge sig på svenska arbetstagare”, Linus Gränsmark? Vad vet du över huvud taget om var jag står i fackliga frågor?

För tusende gången: jag är inte politiker, jag för inget partis talan och varken kan eller har lust att svara för Alliansens politik. Kan man inte bemöta mina argument med någon annat än rödfärgade slagord utan saklig grund blir det väldigt tråkigt att föra debatt.