Även om Gotland råkar ligga mitt i Östersjön är det en lika självklar del av Sverige som Småland och ska behandlas på samma sätt från statens sida.
När denna självklarhet blir ett politiskt ställningstagande måste vi ha hamnat fel.
Anders Åkesson är Centerpartiets på Gotland kontaktperson i riksdagen. I går var han på sedvanligt besök för att uppdatera sig i olika frågor och som ledamot i riksdagens trafikutskott är han väl insatt i gotlandstrafiken och dess betydelse för hela Gotland.
Det är han inte ensam om. Samma säger alla politiska representanter som gästar vår ö. Ända upp på ansvarig ministernivå hörs försäkringar om att det är de gotländska ståndpunkterna som ska vara utgångspunkten i kommande förhandlingar.
Ändå ska trafiken byggas om från noll så fort en ny upphandling nalkas.
Det är som om man vart tionde år skulle ifrågasätta Öresundsbron eller Ölandsbron: "Ska vi verkligen ha en bro här?".
Det talas om krav från staten på ett nollsummespel, det vill säga att trafiken ska kosta lika mycket 2027 som den gör i dag. En ekvation som är omöjlig att få ihop om man tänker sig fortsatt oljedrift.
Vem det är som ger dessa direktiv är höljt i dunkel eftersom alla politiskt talar ett helt annat språk.
Centerpartiet är det parti som talar högst om miljöanpassningen av trafiken och som också talar om, och tror på, konkreta alternativ.
För olja är inte framtidens bränsle, oavsett hur sakta man kör. Man måste våga se på alternativen och staten måste vara drivande för att styra utvecklingen åt rätt håll.
När det politiska arbetet till stor del handlar om att få igenom att Gotland är en del av Sverige kan man fråga sig vilket kunskapsunderlag som finns för inställningen att denna landsändas landsväg ska byggas om från grunden vart tionde år.