Hur bygger vi den verklighetsbeskrivning på vilken vi sedan formar det som blir våra åsikter om samhället? Denna frågeställning har varit aktuell ur flera perspektiv den senaste tiden.
När Centerpartiet bryter mönstret och istället för att polemisera med andra offentligt försöker formulera det egna partiets värdegrund leder det till raljerande kommentarer om inre splittring.
Men frågan är också relevant med anledning av diskussionen om näthatet och dess konsekvenser.
Näthatarnas verklighetsbild är raka motsatsen till den verklighet som skildras i medier och av makthavare. Jag menar alltså inte alla som är kritiska till samhället utan de som är övertygade om att medier och makt är förenade i målet att dölja sanningen för medborgarna.
En annan verklighetsbeskrivning som fått stort genomslag är den som skildras i de årliga rapporterna om barnfattigdomen som kommer via flera organisationer med hög trovärdighet och status. Rapporter som varje gång de presenterats i och för sig har ifrågasatts eftersom barn i Sverige enligt sättet att räkna är lika fattiga som barn i till exempel Moçambique. Men kritikerna har avfärdats som cyniker som vill dölja att nästan en halv miljon svenska barn inte har mat för dagen.
Problemet med fattiga familjer finns och är viktigt att belysa, men när fakta och larmrapporter bygger på ett underlag med 14 barn så försvinner fokus från problemet. Att avslöja missvisande rapporter som får sånt enormt genomslag i samhället betyder inte att man tycker att problemet ska sopas under mattan.
I debatten ges också ofta sken av att hela den svenska välfärden snart har sålts ut till det privata som skyfflar över pengar till skatteparadis. I verkligheten drivs fyra av fem särskilda boenden i kommunal regi och i 75 procent av Sveriges kommuner finns enbart kommunalt drivna boenden.
Detta framgår av en rapport från Vårdföretagarna som gjort en systematisk genomgång av 70 upphandlingar av särskilda boenden (2011–2012). Den visar att 95 procent av de krav som kommunerna ställer på utförarna, alltså oavsett om det är privat eller offentlig regi, handlar om strukturer och processer. Endast fem procent av kraven gäller vilka resultat som faktiskt uppnås.
Det är också en verklighet värd att ha i åtanke.