Olika syn på framtidens a-kassa

Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

Politik2012-07-30 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Jättefint om kommunen rakt av kan anställa alla långtidsarbetslösa. Som Lennart Peterson berättar i tisdagens GF att Sigtuna kommun har gjort.

Då bör man kanske komma ihåg att Stockholmsområdet är en mycket stark arbetsmarknad, och Sigtuna har förmodligen god ekonomi, med flygplatsen Arlanda inom sina gränser. Det ser lite annorlunda ut för Gotland.

Under Almedalsveckan lyssnade jag på ett mycket intressant seminarium på Hamnplan 5, om framtidens a-kassa. Den som mest överraskade var Irene Wennemo.


Bygga en ny a-kassa
Förr om åren har hon varit LO:s röst i de här frågorna, men nu är hon huvudsekreterare för Socialförsäkringsutredningen. Det har gett henne ett annat och bredare perspektiv.

På frågan: Ska vi bygga vidare på den a-kassa vi har nu, eller ska vi bygga nytt? svarar hon Ja på det senare.

Som det är nu är det 30 procent av de arbetslösa som inte får någon a-kassa alls, eftersom de aldrig haft ett jobb tillräckligt länge. Där är ungdomarna det stora bekymret.

Wennemo har också insett att det finns en stor grupp som inte har anledning att stödja dagens a-kassa. Egenföretagare får i alla fall inte ut något från den. På Gotland är väl tydligt att vi blir allt mer beroende av småföretagare. De måste komma med i ett bra socialförsäkringssystem.

Ekonomiprofessor Lars Calmfors tar upp de riktigt svåra frågorna. Det finns en inbyggd målkonflikt. A-kassan skall ge trygghet vid arbetslöshet, då bör den ge en stor del av den tidigare inkomsten.

Nu är det bara 40 procent som får 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa. Det betyder att folk med högre lön skaffar privata försäkringar. Men en generös a-kassa gör att folk med trista jobb nöjer sig med den och inte försöker hitta nytt jobb. 2006 var det så uppenbart att en förändring var nödvändig.


För höga avgifter
Det tycker dock inte de två S-märkta i diskussionen. Ylva Johansson talar om a-kassan som omställning mellan två jobb, där arbetsmarknadspolitiken skall samverka. A-kassa kan bara finnas för den som haft arbete, annars blir det medborgarlön.

Jan Rudén från SEKO skjuter in sig på differentierade avgifter, som infördes efter 2006. Det har betytt att många med jobb inom branscher som har hög arbetslöshet har lämnat Facket och a-kassan.

Här säger Calmfors att han har ändrat sig. Restaurangfolk och musiker är svaga grupper och det handlar om lite pengar.

Men Calmfors vill ha en obligatorisk a-kassa, som gäller för alla, finansierad av skattemedel. Helt enkelt på samma sätt som sjukförsäkringen. Det vore solidaritet och det skulle bryta politiska låsningar. Det kan inte vara en uppgift för a-kassan att rekrytera folk till fackföreningen.

Den här gruppen visar politiska skillnader i syn på arbetslöshet. Visserligen är det bara Moderaterna som vill behålla differentierade avgifter till a-kassan, vilket finns med i direktiven till utredningen.


Få till en bra hållbar mix
Men Wennemo tror inte på det. För henne är det viktigt att a-kassan blir robust, att den håller när riksdagsmajoriteten skiftar, att det är förutsägbart för den enskilde vad som händer när man blir arbetslös.

S-företrädarna tror på liknande lösningar som Lennart Peterson berättar om i Sigtuna. Att samhället tar ansvar för jobben, skapar lärlingsplatser och satsar på jobb i utbyggd infrastruktur.

Måtte Socialförsäkringsutredningen få till en bra mix av de här spretiga idéerna!