Strax före jul i fjol deklarerade Folkpartiet på Gotland att det inte tänkte medverka i något Allianssamarbete inför valet 2014.
Man vill inte låsa in sig i någon samverkan utan samverka med olika partier i olika frågor. Riktigt vad det var Folkpartiet på Gotland har förlorat genom samarbetet framkom inte. Men att det var något som man tvingats kompromissa om antyddes med skrivningen att man inte vill ”förhandla bort viktiga liberala ståndpunkter eller nödvändiga progressiva reformer”.
Den enda fråga som utmärker Folkpartiet på Gotland är väl att man är emot vindkraft, kanske är det denna fråga man vill gå till val på?
I sociala frågor har man inte haft någon synlig linje som avviker från övriga partier och i Folkpartiets hjärtefråga: skola och utbildning, har det inte heller hörts särskilt mycket.
Ser man till vilka allianser som bildats nu när alliansen formellt inte finns eftersom man befinner sig i opposition så är det FP och M som enats gentemot övriga partier i fullmäktige. I fler omröstningar är det FP och M mot resten.
Gunnar Bendelin hänvisade häromdagen till Centerpartiets tidigare samarbete med Socialdemokraterna, en tanke som säkert fler gotlänningar sympatiserar med, troligen inom båda dessa partier. Samtidigt finns det också så stora skillnader mellan dem att det är svårt att se hur man ska kunna mötas i vissa frågor.
Valet 2014 närmar sig med stormsteg och det allra största frågetecknet gäller ju hur det kommer att gå för partiet som just nu har mest vind i seglen: Sverigedemokraterna.
Utan någon invandring att tala om saknar partiet en lokal arena för den fråga som dominerar partiets politik. Det går ju inte att lösa regionens alla problem och utmaningar med att stoppa invandringen eftersom den knappt finns.
Och om ökningarna i opinionen följs upp av att folk faktiskt röstar på SD i valet så uppstår för partiet ett synnerligen delikat dilemma: att hitta personer till alla platser i öns beslutande församlingar.