Från det du är sex år och bor på landet förväntas du promenera eller cykla om du har två kilometer till busshållplatsen. Beckmörka vintermorgnar som kvällar, längs vägkanten med tung trafik i hög fart alldeles bredvid.
Är du 15 år och bor i Visby är det en kränkning att behöva cykla några hundra meter till centrum eller idrottshallen, där går gratis uppvärmda bussar parallellt med stadens fina och upplysta gång- och cykelbanor. Bussar som för den delen går utmärkt att använda även när det inte är gratis att åka.
Finns det någon mer än den rödgröna majoriteten som vidhåller att detta är en god och solidarisk prioritering? Hur högt ska priset få vara för att de rödgröna ungdomsförbunden ska få känna att de bidragit till den förda politiken? Är det ett pedagogiskt riktigt grepp att lära ungdomar att det är gott att få sin vilja fram även när det betyder orimliga konsekvenser för helheten?
Med tanke på att det övriga politiska ledarskapet är lite luddigt, för att uttrycka sig diplomatiskt, är det totalt obegripligt att man håller fast vid Bussiga kortet i stadstrafiken med näbbar och klor. Samtidigt som man inför försämringar för landsbygden.
En otrygg skolväg kan mycket väl vara det som gör att barnfamiljer väljer att flytta till Visby istället för att bo kvar på landsbygden. Bor man dessutom vid en enskild väg utan statsbidrag och inte har en traktor med skopa i garaget, blir drivkraften att välja landsbygden ännu lite mindre med det rödgröna beslutet att dra in snöröjningen längs dessa vägar.
Det börjar bli dags att redovisa den rödgröna politiken för den gotländska landsbygden.
Nu fanns i och för sig inte landsbygdens förutsättningar ens med i den rödgröna valplattformen så man kan inte säga att gotlänningarna blivit snuvade på valkonfekten.
Väljer man att bo på landet väljer man samtidigt lite högre omkostnader och en begränsad service. Men varje liten försämring gör att obalansen mellan vågskålarna blir större.
Väljer man att bo i staden förväntar man sig lite närmare till service och högre tillgänglighet. Men ingen kräver extra allt på bekostnad av landsbygdens service. Här gäller att politiken inser vilka faktorer som spelar in när människor väljer var de bor. Och att man tycker att det är viktigt att ha en inomregional balans i fördelningen av de regionala medlen.
Vi kan fortsätta skylla på att "rika fastlänningar" köper upp alla hus på landet eller också kan vi tänka att det finns ett politiskt ansvar att skapa goda förutsättningar för folk att bo kvar.