Ögontjänare ur skuldfällan

Foto: MICHEL EULER

Politik2007-10-10 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns stora möjligheter att försörja sig själv nu. Större än på länge. Så låg som arbetslösheten var i september, har den inte varit sedan år 1991. Det var i september 1991 som socialdemokraterna förlorade valet och lämnade över en ekonomi i fritt fall till Carl Bildts regering. Det är sexton år sedan.
Men i välfärdsstaten Sverige är det många som får sin försörjning, helt eller delvis, från andra källor än eget arbete. De kan vara sjukskrivna eller förtidspensionerade. Oerhörda belopp omfördelas varje år. Men allt går inte rätt till. Ibland gör myndigheterna fel. Ibland fuskar människor för att få mer pengar än de har rätt till. Omfånget på dessa fel och detta fusk har alltid bagatelliserats av välfärdsstatens anhängare och i synnerhet av socialdemokraterna. Oegentligheter skulle ju kunna underminera systemets legitimitet. Så man blundade.
Med tanke på allt bidragsfusk i de politiska partiernas ungdomsförbund så måste de blunda oerhört hårt.

Det är dags att öppna ögonen. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson har fått underhandsinformation från Delegationen mot felaktiga utbetalningar, som skall publicera en rapport den 9 november. De har funnit att fusket och felen uppgår till tiotals miljarder kronor varje år.
Det äcklar mig faktiskt att det här har fått fortgå år efter år. Hur har det kunnat få göra det? Ja, vi vet varför politikerna (somliga politikerna) inte ville veta hur det egentligen står till.
Men det är också uppenbart att det skett en värderingsförskjutning i folkdjupet. Hur den förskjutningen ser ut kan kanske Bengt Wadensjö, som varit biskop i Karlstad och är direktor i Centrum för Samtidsanalys, kan svara på.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Wadensjö om en ny undersökning av svenskarnas förhållande till skam och skuld. Artikeln handlar bland annat om hur skamkänslorna inom det sexualmoraliska området minskat, medan skuldkänslorna ökat över att man inte har tillräckligt med tid för familjen. Men Wadensjö berör även sådant som har anknytning till bidragsfusket. Han skriver:
"Skamkänslorna bottnar idag i omsorg om fasaden. Om vi krockat på en parkeringsplats eller snattar i en affär känner vi inte skuld och vi skäms bara om vi blir upptäckta. Men då skäms de flesta, 80 procent."

I så fall är allt fler av oss ögontjänare. Om det har funnits en högre privatmoral tidigare, ja då har den försvunnit nu. Socialförsäkringssystemets rutiner kan inte bygga på att "folk är ärliga". Sverige behöver entreprenörer, men vi behöver den sorten som faktiskt bidrar med någonting, och inte den som använder sin uppfinningsrikedom till att komma över bidrag de inte har rätt till.