I skrivande stund (vid elvatiden natten till måndag) verkar det definitivt som att Socialdemokraterna och Moderaterna behåller sina gotländska mandat i riksdagen. Det börjar bli länge sedan som Centerpartiet på ön fick skicka en kandidat till parlamentet.
Det kan betyda att Gustaf Hoffstedt (M) och Christer Engelhardt (S) sitter kvar en mandatperiod till. Men Engelhardt gör nog klokt i att invänta rösträkningen innan han drar några säkra slutsatser. Han kan bli förbikryssad av Hanna Westerén, men det vet vi just nu ingenting om. Möjligen ligger Pjäsen Westerén i fatet.
Även utgången av regionvalet är i skrivande stund oklar. Men det finns en del som talar för att läget kan bli komplicerat. En sådan faktor är Sverigedemokraterna. Om Sverigedemokraterna i regionvalet går lika starkt som i riksdagsvalet så är det stor risk att partiet kan få både ett eller två (eller till och med tre) mandat i fullmäktige. Åtminstone så länge partiets tre lätträknade kandidater vill eller får sitta kvar.
Då är risken överhängande att Sverigedemokraternas inträde i regionfullmäktige gör att varken de borgerliga partierna eller den rödgröna koalition som nu har makten får majoritet.
Det finns antagligen bättre förutsättningar att hantera ett sådant valresultat på Gotland än vad det gör i riksdagen. Men den blocköverskridande lösningen blir i så fall antagligen en svag kommunledning, ett resonemangsparti med oklar agenda och utan färdriktning. Jag har svårt att se hur detta ska kunna bli den nystart för tillväxt, inflyttning och utveckling som Gotland behöver.
Om Sverigedemokraterna inte blir vågmästare så ser det i skrivande stund ut som att det blir fortsatt rödgrön majoritet på Gotland. Det förenklar förhandlingsprocessen för att bilda en fungerande regionledning, men samtidigt innebär det att den majoritet som blixtfrusit företagsklimatet sitter kvar. Med den skillnaden att Socialdemokraterna försvagats jämfört med MP och V. Vilket inte lär värma upp frusna företagare.