LEDARE
Fem kandidater lyckades Sverigedemokraterna få ihop inför valet till regionfullmäktige på Gotland. Nu är de bara fyra.
Den enda kvinnan på listan, Marianne Nilsdotter Danfjorden, Visby, kommer enligt SD:s ordförande på Gotland, Hannes Müller, inte att ta plats i fullmäktige oavsett hur det går i valet. Hennes ålder (70) och hälsa sägs vara orsaken. Det sägs att SD centralt granskar alla i landet som ska kandidera på listor för partiet. Denna granskning släppte igenom
Marianne Nilsdotter Danfjorden trots att en enkel koll i sociala medier med all önskvärd tydlighet visar en ohöljd rasism och ett särskilt hat mot muslimer. Under de senaste dagarna har hon även uppmärksammats för grova homofoba inlägg med anledning av årets Pride.
Såväl hennes ålder som rasism borde varit känd redan i april när hon registrerades som kandidat för partiet. Men hon är inte den enda som får kalla handen först när detta öppet avslöjas.
Det är ju lite så med SD:s nolltolerans, det är inte åsikterna som det råder nolltolerans mot, det är att man ska säga vissa saker öppet, det man menar bara när ingen (ur pk-samhället) hör.
Det har gått så långt att många inte ens reagerar när SD-företrädare uttalar sig rasistiskt och hatiskt. Det hör till.
När partiet ställs tills svar för hur dess företrädare agerar brukar partiledningen oftast nonchalera frågor och krav på kommentarer, de har ingen lust att prata om detta helt enkelt. De känner inte till något om hur enstaka partiföreträdare agerar och de är inte intresserade av det. Illusionen av nolltolerans måste upprätthållas och då stoppar man huvudet i sanden när fasaden spricker.
Genom att inte kommentera och förneka stickar man vidare på offerkoftan där mediernas hetsjakt av partiet utgör själva garnet.
Är man bara fem personer på en lista borde man känna varandra hyfsat bra och inte minst ha koll på hur man kommunicerar som politiker för att skapa relationer till väljarna. Men först när riksmedier (Nyheter24) ger uppmärksamhet åt Danfjordens öppna rasism agerar den lokale partiordföranden.
Först i går kontaktade han henne och förklarade att hennes sätt att föra debatt inte överensstämmer med Sverigedemokraternas profil.
Sajten ”Inte rasist, men...” som först uppmärksammade Danfjordens (och många andra sverigedemokraters) hat mot homosexuella under Pride, följde i går upp med en artikel enbart om Danfjorden. Hon visar sig vara en av landets flitigaste och grövsta näthatare. I går verkade både hennes Facebook-sida och Twitter-konto vara stängda.
Det har hittills verkat som att man kan ge hur mycket uppmärksamhet som helst åt Sverigedemokraternas företrädare och deras spridande av hat och myter utan att det blir någon större skandal.
Partiet leker tysta leken och väntar tills larmet lagt sig. Eller skyller på i stort sett vad som helst utom att deras parti faktiskt är genomsyrat av rasism, homofobi och att allt alltid är någon annans fel.