Obeväpnade Londonpoliser och möte över en kopp kaffe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett finurligt tips att varva ner och få tid till lite eftertanke läste jag för något år sedan bland insändarna i denna tidning och den var skriven av den flitiga Fåröskribenten Michael Bergström:
"Boka tid med Dig själv. Kan vara en lunch, en strandpromenad eller en stund hemma med ett ljus på bordet och en kopp kaffe. Men det skall bara var Du och Dig själv."
Tycker att det är ett genialt tips, men insändarskribenten påpekar att det finns en risk och det är att man träffar någon man inte känner. Men jag tror att jag skall ta risken och boka ett sådant möte nästa vecka, det låter spännande.
Obeväpnade poliser
Jag har alltid fascinerats av att huvuddelen av Englands poliser är obeväpnade. De bär batong, tårgasspray och handklovar, men inte pistol eller handeldvapen, som det heter på fackspråk. Man utgår från att våld föder våld och poliserna har ingen grundutbildning i vapenhantering. Däremot finns det en back up i form av beväpnade specialstyrkor som kan rycka ut vid behov.
I senaste numret av Polistidningen ger en Londonpolis sin syn på saken:
"Jag har aldrig känt att jag varit i en situation där jag har velat skjuta någon. Så jag tror inte jag behöver ett vapen. Det känns som om det skulle eskalera våldet. Nu bär de flesta kriminella bara kniv, om ens det."
Det här är ett synsätt som jag helt delar och dessutom tycker jag att de engelska polisuniformerna i sig också är "avväpnande". Hos oss här i Sverige är polisen fullt beväpnad och har dessutom en uniform som närmast för tanken till utländska kommandostyrkor rustade för strid.
Den är säkert praktiskt vid tuff utomhustjänstgöring, men definitivt mer provocerande än "avväpnande".
Smidiga utryckningar
Om nu inte den engelska polisen har någon grundutbildning i vapenhantering, så verkar det som om myndigheten satsat desto mer på förarutbildning i säker utryckningskörning. Jag skrev i en Journal för ett tag sedan om den täta trafiken på de trånga Londongatorna.
Vid mitt besök i denna enorma storstad imponerades jag därför mycket av polisens sätt att vid sina ständiga utryckningar snabbt, smidigt och tillsynes säkert ta sig fram med sina små polisbilar. Londontrafikanterna verkade vara vana och uppträdde samarbetsvilligt, men som förare av polisbil under stressiga former gäller det att planera körningen och de gjorde de verkligen.
Idag pratas det mycket om säker trafikmiljö för fotgängare, cyklister och bilar. Det är bra. Ibland stoppas till och med en del nybyggnadsplaner med hänvisning till dålig säkerhet i trafikmiljön vad gäller exempelvis in- och utfarter.
Skarphälls trafikmiljö
Ett område där man dock verkar ha glömt dessa frågor är Skarphäll i Visby. Detta var från början avsett för industrier och lågintensiv handel. På senare år har karaktären dock ändrats radikalt till ett stort handelscentrum med mycket trafik på framförallt Skarphällsgatan, vilken är områdets pulsåder. Denna gata har idag på en sträcka av drygt 400 meter runt 20 stycken in- och utfarter från olika parkeringar, butiker och företag. En del ligger dessutom med bara ett par meters mellanrum.
Det måste nästan vara rekord på en gata med så intensiv trafik, men definitivt inget rekord att vara stolt över i trafiksäkerhetssammanhang. Hoppas verkligen att man tänker till ordentligt vid planeringen av framtida stormarknadsområden. Något nytt Skarphäll när det gäller trafiksäkerhet tror jag ingen vill ha. Trevlig helg!